Stress

Det är den tiden på året när allt klumpar ihop sig jobbmässigt på ett inte så önskvärt sätt. När man hellre skulle vara upptagen av julpyntande, shoppa presenter till dem man älskar och sitta uppkrupen i soffan med tända ljus.

Min älskade stad

Idag är en sån dag då Stockholm visar sig från sin vackra sida. Himlen är ännu inte helt klar men genom molnen bryter solen fram och smeker hustaken för att väcka staden och dess innevånare. Hur mycket jag än älskar att resa och se nya saker är en sak fullständigt klar: Jag skulle inte vilja bo någon annan stans i världen.

Fick ett mail

Hej frugorna,
Hoppas era dagar tillbaka i kalla Sverige har varit bra.
Här känns det allt lite tomt utan er... (Så mycket utrymme i min lgh med... ;-))
Tänkte i alla fall bara kolla läget och säga att det var så kul att ha er här.
Stor kram
Ullis

svar:
På vissa sätt var det skönt att komma hem som det nästan alltid är när man varit borta ett tag. Det som inte var skönt var att det i Stockholm är KALLT och att jobbet ligger i högvis och väntar på att bli åtgärdat. Och dessutom saknar jag såklart semesterkänslan. Vår resa var så härlig så bara att tänka på den gör iallafall att jag har ett leende på läpparna. Ska försöka hålla kvar i det och inte dras ner i jobb-stressen på en gång.

Det var jättekul att se hur du har det, jag förstår att du trivs och vi kommer såklart gärna tillbaka!

stor kram till dig med

Kina

Imorgon bär det av. Börjar pirra lite härligt i magen, så där så man känner sig uppspelt och redo för äventyr.

Ytligt och meningslöst i det stora perspektivet

Plötsligt ställdes jag inför ett val och blev tveksam. Jag har historiskt alltid varit en Nokia men tvingades för 2 år sen att lära känna och skapa en relation till SonyEricsson. Har sen många år företagsmobil och har inte kunnat välja min mobila följeslagare men nu har företaget bestämt sig för att de anställda är mogna för ett eget val. Då kommer frågan, är jag det?

Min SonyEricsson har trots allt varit en bra vän och har bidragit till mycket positivt. Är det kanske enklare att stanna med det man nu kan och som känns naturligt eller ska man återgå till det man från början tyckte var så mycket mer självklart.

3 dagar kvar

Om tre dygn sitter jag på planet till Kina. Ska bli så härligt med semester men jag känner rätt mycket stress över allt som borde hinnas hemma innan jag åker. Framförallt på jobbet.
Men förhoppningsvis rinner alla de känslorna av mig när jag kliver av planet på flygplatsen i Shanghai.

Lycklig

Ibland känns det orättvist att just jag har belönats med ett så fantastiskt underbart liv.

Jag är så tacksam för alla underbara nära som gör livet så otroligt!

Höst

De här vackra höstdagarna när solen skiner från en kall ljusblå himmel får det att spritta i hela kroppen av energi.

Och ikväll kommer älsklingen till stan.

Trauma-kuvert

I mitt liv just nu är det bröllop, bröllop, bröllop. Jag tror att jag sagt det förut men jag har nått den gränsen att jag får lätt ångest varje gång jag kommer hem och finner ett handskrivet kuvert på hallgolvet. Det hände igen igår. Första reaktionen var att hjärtat flög upp i halsen, sen kom tanken att det nog bara var ett tack-kort med foto. Sen öppnade jag och...
... ännu en bröllopsinbjudan.

Dagar

25 tills jag åker till Kina, kommer vara borta i 17 vilket innebär att inte träffa älsklingen på 26.

Men det ska bli så kul, ändå!

Känslan förändrades inte vid byte av hårfärg

älska mig men kom inte för nära
lämna plats åt kärleken att skratta åt sin lycka
låt alltid en eld av mitt blonda hår vara fri

Maria Wine

Molins fontän

Idag ska vi träffas en stund, Han som numera bara är en vän och jag. Kan inte hjälpas att hjärtat slår lite hårdare, solen skiner lite vackrare och luften är lite mer klar.

En vän som är tillbaka

Efter en lång pappaledighet så var han tillbaka idag. Kändes kul att se honom. Visst har vi träffats sporadiskt under hans föräldrarledighet men då har lillkillen varit med och fokus har därmed varit på honom. Nu satt vi och fikade, tiden rann iväg och plötsligt hade det gått nästan en timme. Lämnade med ett leende på läpparna. Såna som han behövs för att han är klipsk och duktig men också kul att bolla med. Privat eller jobb, spelar ingen roll. Välkommen tillbaka!

Att älska mer än en

Att det är möjligt är utan tvekan. De känslor jag har går inte att bortse ifrån och det vill jag inte heller. Jag har gjort mitt val och det känns rätt, han är nog den första det någonsin känts så rätt med så snabbt. Så självklart.

Men det innebär inte att jag kan släppa och glömma att jag under det senaste dryga året fått leva med en av de vackraste själarna som någonsin funnits nära mitt hjärta och i min själ. Omständigheterna har gjort att vi inte kunnat leva öppet och bland andra men det vi har är större än så.
Och det kommer finnas med mig för alltid.

Trött men glad

Ännu ett bröllop är avklarat och det gick precis så bra som alla hade hoppats. Visst uppträdde både bruden och brudgummen vid vissa tidpunkter som något otrevliga men detta får vi skylla på nerver och stress för när vi väl var på plats i kapellet lös det om dem båda. Det blev ett vackert bröllop och en bra fest. Inga skandaler och inga missöden. Och så hade vi kul också.

Bröllop igen

Det ska vara roligt med bröllop. Jag vill tycka det. Och känna det. Just nu känner jag mer att det blivit överkok. För många, för tätt. Och för mycket jobb runtomkring. Imorgon är jag tärna. Vilket i detta fall innebär att jag inte får sova hemma inatt. Känns lite tråkigt med tanke på att min älskling just denna natt kommer att befinna sig i huvudstaden. Så nära men så långt ifrån.

Finaste bruden

Finaste, raraste hade bröllopsfest. Som alltid ett vackert par, på insidan och på utsidan.

Vi dansade hela natten och tassarna våra var svarta som bevis.

Stockholm - Göteborg

Så var man tillbaka i stan. Saknaden efter Honom infann sig redan när tåget rullade ut från stationen. Känner mig lite missnöjd med att inte veta när det här väntandet efter nästa gång ska ta slut. Samtidigt innebär distansen att jag trots min status som nykär kan hålla mitt sociala liv med mina vänner levande. Och jag vill ju inte vara en sån som försvinner och går in i tvåsamheten utan en tanke på dem som lämnas kvar utanför.

Hjärtat

Fick precis veta att en f d kollega som jag verkligen verkligen gillar har haft någon typ av hjärtinfarkt och nu är sjukskriven i två månader. Vill visa att jag bryr mig men en blomma känns så fattigt i en situation som denna. Får väl bli det ändå. Jag kan ju inte gärna åka dit eftersom han inte bor på rimligt avstånd.

Kräftskivor

Han kom upp. Och det blev en fantastisk helg. Fredagskvällen spenderades med mina syskon på en liten kräftskiva men efter att Han kommit fram ville vi egentligen bara hem.

Lördag förmiddag spenderades i sängen. Jag som i vanliga fall brukar ha svårt att ligga kvar hade istället svårt att motivera mig själv att lämna hans famn. Men solen sken och det lockade att komma iväg till kusten för bad och kräftskiva.

Till kvällen dök också min båtsambo Förpiksflickan upp. Som vanligt söt som socker och med ett smittsamt leende på läpparna. Hon är fin.

Hoppas

Att han faktiskt kan komma upp i helgen. Det blir som en härlig bonus. Jag längtar.

Grilla hos T

"det här är ett mass-sms så känn dig inte så jävla speciell. Grillkväll hos T-mannen på onsdag"

Det är ju alltid trevligt när ens vänner vill bjuda hem en på middag :-)
Och trevligt blev det. Massa gott grillat och kanske en aning för mycket vin. Men en kul kväll. Och i staden i väst satt kärleken troget vid telefonen och väntade på att höra min röst innan sovdags.

Bada

Satt på gården och tog en kaffe efter lunchen när mobilen ringde. Det var en kompis som sa: vad sägs om att jag och grabbarna plockar upp er utanför kontoret om 40 min och åker o badar?
Ja, vad säger man. Kunde inte kommit på en bättre idé själv. Att sitta inne på ett kontor en solig dag när vattnet ropar och solen lockar. Finns ingen anledning alls som jag ser det.

Blev en skön eftermiddag med många skratt, som avslutades på ett mysigt tradgårdscafé.

Igår

Gårdagen var en händelserik dag. Och en känslomässig dag. Det var den dagen jag skulle skjuta drömmar i sank och gråta en skvätt för allt som inte kommer att bli. Jag mjukstartade på lunchen med att berätta för pojken att jag gått och blivit kär under semestern. Även om vi inte varit ett par så vet jag ju att han var kär och att han hade hoppats att vi efter semestrarna skulle ta upp allt där vi släppte det när sommaren började. Nu kan han gå vidare. Jag önskar honom allt tänkbar lycka och tror inte att detta kommer bli ett problem för framtida vänskap.

Men sen. När det svåra började. Jag var trots allt oförberedd på de uttryck det skulle ta. Jag har alltid vetat att kärleken var djup, av det allra djupaste slaget. Den typen när alla färger blir skarpa och känslor tydliga och lyckan total bara av att veta att han finns. I samma värld som jag. Antagligen skulle jag kunna leva som jag gjort de senaste ett och ett halvt åren och bara njuta av hans person och det utbyte vi har länge till. Kanske alltid. Och vara nöjd. Men någonstans vill jag ändå ha mer. Jag vill ha allt det där han aldrig kommer att ge mig. Och för att få det måste jag lämna det vi har. Tårar rullade och känslorna var starka. Vi kommer nog aldrig kunna släppa "tänk om"-tanken någon av oss men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan hitta formerna för att stå nära men inte dominera varandras liv. Jag vill ha honom kvar men jag måste släppa en del av honom för att kunna gå vidare med det nya.

Och det nya är vackert, lovande och fyllt med tillgivenhet, trygghet, hopp och möjligheter.

När ledigheten tar slut och nått nytt tar vid

Nu är sommarlovet slut, men sommaren är jag inte beredd att släppa taget om riktigt ännu. Jag planerar att dra ut på den genom korta dagar på jobbet och långa kvällar med dem jag verkligen bryr mig om.

Åtminstonde en del av dem.

För en alldeles särskild är ju lite utom räckhåll.

Kärleken slog till på en segelbåt i Kroatien i sommar. Som vanligt var jag inte beredd men nu är den här och jag kan inte annat än låta mig svepas med. Det är bara det där med avstånd. En i göteborg och en i stockholm är inte bästa tänkbara men det rör sig förhoppningsvis bara om en kortare tid. Stockholm är ju trots allt bästa tänkbara staden och han verkar flyttbar.

Sommarlov

Idag går jag på semester och har 5 sköna veckor av ledighet att se fram emot. Det är nästan som sommarlovet när man var yngre. Så många veckor ledigt i sträck vet jag inte när jag hade senast. Ska bli härligt!

Pojkar

Om lilla pojken.
Känner en dragning som jag inte gillar. Finns egentligen inget att hämta. Inte i det långa loppet.
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om mörka pojken.
Känner inte den där dragningen. En trevlig person med sunda värderingar. Men var är gnistan?
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om f d pojken.
Så tryggt och stabilt när man vet var man har varann. Men jag vet också att jag inte vill.
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om mannen.
Så starka känslor. Så många rätt. Så många fel. Så beredd att blunda och kasta mig ut.
Och så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Alltid. Men uppenbarligen inte oavsett.

Midsommarnattshångel

Hade kanske inte tänkt att jag skulle hångla men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Hela dagen var riktigt lyckad, sill-lunch, lekar, dans kring snabbt hopsnickrad midsommarstång, ett dopp i havet, grill-middag, dansa och festa, och så bada bastu. Den vedeldade bastun nere på bryggan toppnoterade på 102 grader och det gjorde att havets 15 grader lockade mer än en gång. Det blev rätt många timmar vid bryggan och det var ungefär i det stadiet festen skiktades. De roligaste badade och de andra somnade. När vi till slut kände oss färdiga med bastun gick vi upp till altan för att grilla vickning och titta på solnedgången. Satt och pratade och njöt av lugnet. Strax efter att klockan passerat sex kändes det som att det var dags att bryta upp och säga godnatt. Men då vände det plötsligt, det som var tänkt som en snabb god natt-kram blev en puss som blev en kyss och sen fler.

En bra avslutning på en lyckad fest.

30årsfest/30årskris

Min söta lilla A fyller 30 idag och i lördags var det dags att fira henne. Överraskade henne på hemmaplan med jordgubbar och champange innan vi strosade ner till restaurangen hon hyrt för kvällen.

Festen var lyckad, många nya ansikten och många favoriter man inte hinner se tillräckligt av. Hade turen att få en nära väns blivande man till bordet och det var toppen. Framför allt med hänsyn till att de gifter sig i september och vi inte hunnit lära känna varann tidigare. Men nu känns det klockrent.

Något som slog mig under kvällen var hur många som har svårt att acceptera att singel kan vara ett självvalt tillstånd. Jag vill inte behöva försvara mitt val. När jag ser mig omkring är det inte svårt att se att jag är lyckligare än många av mina vänner. Jag står på egna ben och är glad och nöjd med mitt liv. Varför är det så obekvämt för folk att jag vill fortsätta leva så? Är jag inte lika mycket värd utan en man vid min sida?

Guldstjärna till mig

Idag gjorde jag det. Jag sa ifrån, sa att nu får det räcka. Jag vill inte veta av några nattliga sms. Vår relation är strikt arbetsrelaterad och så ska det förbli.

Resultatet blev att han skämdes lite lagom och bad om ursäkt. Förhoppningsvis blir resultatet också att han inte gör några nya försök.

Det var lite jobbigt att ta samtalet men det känns sååå bra att jag gjorde det.

Anonym för en dag

Jag har varit blond hela mitt liv och nu är jag plötsligt mörk, som mörk choklad ungefär. Känns kul och spännande. Många känner inte ens igen mig. Det är en fantastisk känsla att gå runt på jobbet och se människor som känner mig men som plötsligt inte ser mig. Och det ger en otrolig frihet. Eftersom de inte ser att det är jag vid första anblicken kan jag hälsa på och prata med bara dem jag vill, de andra kommer inte tycka jag är otrevlig eftersom de inte fattat att det är jag!

Om en pojke

Det finns en pojke i min närhet som mer än andra vill vara där.
Det finns en pojke i min närhet som tror att han blivit kär.
Det finns en pojke i min närhet som riskerar att bli sårad.

Och flickan som trivs i hans sällskap men inte tror på en framtid borde kanske vara lite försiktig. För flickan vill inte vara den som sårar.

Safari

En fantastisk solnedgång i ryggen. 8 vackra, orädda lejon som jagar. Ett avstånd på endast 4 m.

Då känner man att man lever...

En fantastisk resa

Tillbaka från Afrika med en packning fylld av erfarenheter, upplevelser och insikter. Visst förstod jag redan innan att vissa dagar skulle bli tunga men det jag ändå har med mig mest av är de positiva. Människor som utifrån förutsättningar som i Sverige skulle generera varaktig depression och brist på engagemang under ursäkten "livet är orättvist mot mig" klarar att ta sig över ytan och lite till. Och med leenden på läpparna. Självklart är det inte leenden hela tiden men de kämpar och når framgång. Ingenting stärker en människa så mycket som medvetenheten om att de förbättrat sin situation genom sitt eget arbete. Individuellt och i grupp. Dessutom kändes det bra att se hur våra insatser gör skillnad. Jag tror helhjärtat på idén att genom stöttning och utbildning hjälpa dem att komma på fötter. Att utbilda sig i praktiska frågor tillsammans ger en samhörighet som underlättar för att gå vidare till känsligare frågor som könsfördelning, familjeplanering och hiv/aids.


Det jag bär med mig starkast är viljan att göra mer. Jag är så lyckligt lottad i mitt eget liv och är glad att jag fått den här chansen.

Afrika

Imorgon bitti bär det av till Afrika, närmare bestämt Uganda. Jag ser fram emot äventyret med spänning och förväntan. Kommer förhoppningsvis leda till en hel massa nya erfarenheter och perspektiv. Och innan jag vet ordet av kommer jag vara hemma på kontoret igen. Med massa nytt i bagaget.

Rassel

Det tjocka i halsen är borta men har ersatts av att rösten inte vill spela med. Jag låter som en kråka och har jag varit tyst för länge går det knappt att prata alls. Lösningen är alltså att snattra hela tiden. Vilket inte är så lätt om man samtidigt ska få något jobb gjort.

Tjock i halsen idag

Gårdagen resulterade i en AW som blev en helkväll som blev pojke följer med hem och håller om hela natten.

Äntligen

Huvudet hade precis sjunkit ner i kudden och bakom ögonlocken var jag på väg in i drömmarnas rike då telefonen ringde. Det efterlängade samtalet som sa att nu är det dags. Jag drog snabbt på mig lite kläder och tassade hem till min bror för att han och hans fru skulle kunna åka till BB. Tydligen är det trångt på förlossningsavdelningarna i Stockholm just nu men efter viss väntan fick de ok på att komma in. Jag kröp ner i deras säng och gjorde ett nytt försök att träffa John Blund. Inga problem denna gång heller och jag vaknade till ordentligt först när jag hörde ljuden av min älskade Hugo. Han kom uppkrypande i sängen och konstaterade, jag blev lite förvånad när du var här. Vi firade att han blivit storebror med att äta fruktyoghurt till frukost.

Och visst skär det lite i hjärtat att behöva lämna lilla älsklingen på dagis när han så gärna bara ville vara ledig och leka m mig tills mamma och pappa kommer hem med lillebror.

Svullen i halsen

Men jag kan inte bli sjuk nu. Så det är bara för förkylningen eller vad det nu är att vända i dörren för här är den inte välkommen!

Tiden räcker inte till

En snabb titt i kalendern ställer mig inför faktumet att jag inte har en obokad helg förrän i september. Stressen känns i kroppen även om det betyder att jag har jättemycket kul att se fram emot. Jag vill ju bara vara också. Och jag vill hinna boka in över helgen-besök hos vänner som inte bor i stockholm. Och så på toppen av detta alla möhippor som "måste" klämmas in i schemat. Jag vill ju tycka att det är roligt att planera & genomföra dessa möhippor men just nu känns det mer som ett stressmoment. Ingen borde gifta sig på sommaren när det är så mycket med allt det andra.

Och så kommer det där stygnet av dåligt samvete för att jag tycker såna här saker är problem...
Det är nog tur att jag åker till Afrika om mindre än en vecka och får lite perspektiv på mina patetiska orosmoment.

Efter solen kommer regnet

Så märkligt att himlen över en natt kan gå från den mest blå och molnfria som kan tänkas till ogenomträngligt grå med regn som bara strömmar ner. Men lite passande. Eftersom det är måndag igen.

Veckan i backspegeln

Så var det fredag igen. Känns som om det gått en evighet sen förra helgen men på ett positivt sätt. Det har hänt så mycket och att tiden liksom stannat upp lite. Valborg blev en extra helg med allt man kan begära av en sån dag. Massa eld, bra feststämning och lite pussas. Och den där mysiga upplevelsen att sitta mitt i stan, med vattnet kluckande mot kajkanten några meter bort, en vacker eld att titta in i och en man bakom ryggen som tycker det är fantastiskt bara att få vara en värmande famn och nosa mig i nacken.

Vad den här helgen har att erbjuda vet jag ännu rätt lite om. Ikväll blir det fest och med ett gäng som brukar vara kul och imorgon ska jag mysa lite med syskonen.

Väntan

Sitter och väntar på det där samtalet som säger att nu är det dags. Att jag ska komma till Kungsholmen så fort jag kan och ta hand om prinsen medan min bror och svägerska åker till BB för att det nya underverket ska få se dagens ljus. Önskar att bebisen bara bestämde sig för att krypa ut... Nu...

Så svårt att hålla sig ifrån

När jag har din röst är det så svårt, bara för att det är så himla lätt. Att prata med dig är så enkelt och självklart vilket gör det svårt att förklara varför det inte ska ske. För när vi inte hörs blir det enklare att inbilla sig att jag gått vidare. Visst saknar jag och längtar ibland men jag kan också finna nöje i andra. Även om det inte är samma sak. De tar sig inte tillnärmelsevis lika djupt. Det utrymmet är nog fortfarande och för ett bra tag framöver vikt endast för dig.

Hemma

Det var mörkt ute och vinden ven runt huset. Fönstren skakade till med jämna mellanrum och det regnet smattrade mot fönsterblecken. Kunde inte annat än att njuta av litenheten inför vädrets krafter och värmen o tryggheten inomhus. En skön känsla.

Curling

Ibland tror jag att det är tur att jag inte har barn. Jag skulle nog kunna vara en utpräglad curling-förälder. En vän påpekade idag när vi pratade att det var dags för mig att släppa lillasyster och sluta curla. Jag har nog egentligen inte tänkt riktigt på i hur stor utsträckning jag gör det. Visst är jag medveten om att jag skämmer bort henne men hon är ju min lilla baby. När jag väl börjat tänka tanken inser jag att det inte bara är hon som "drabbats" av mina curling-fasoner. Jag curlar för i stort sett alla runt omkring mig. Mamma, pappa, mina syskon, min chef och många av mina vänner. De är så vana att jag finns där och roddar och fixar så att de ibland (i vissa lägen) helt saknar initiativförmåga. De kan slarva och låta bli jobbiga grejer för jag kommer finnas där för att påminna, hjälpa till, styra upp och släta över. Nu när jag insett detta måste jag bara jobba på att förändra mig. Det kanske inte är så lätt alla gånger men det ska nog gå.

Vara

Jag vill vara ledig vara ute vara nära vara ensam vara hemma vara en bit härifrån.

Tärna

"Jag tycker nog inte att Li ska se våra inbjudningar innan de skickas ut, det kan ju bli en överraskning." sa han. Det var inget jag funderade särskilt mycket på just då. Jag tänkte bara att vill de ha det så kan jag titta på något annat så länge. Den blivande bruden var snart klar med valet av kuvert och hon och jag försvann vidare utan brudgummen. Vi gjorde en mini-barrunda och provade några olika ställens utbud av rosévin. Efter en stunds fnittrande och skvallrande tittar bruden allvarligt på mig och säger: "det är något jag vill fråga dig och jag är lite nervös..." Och så kom den, frågan jag flera gånger haft på känn att den var på väg men som jag inte riktigt velat höra eftersom jag inte vetat hur jag ska svara. Hon vill att jag ska vara hennes tärna därför att jag är hennes närmsta vän här i stockholm och den hon känner kan ge henne det lugn och stöd hon behöver. Den hon kan lita mest på. Självklart är jag glad att hon ser mig så men någonstans kan jag ändå inte komma ifrån att jag tror att hon gör ett av sitt livs stora misstag när hon gifter sig med just den mannen. Men hon har valt att ha mig vid sin sida trots att hon vet precis var jag står i förhållande till brudgummen. Och jag är ju där för henne och inte för honom så jag har beslutat mig för att säga ja. Jag hade funderat en hel del fram och tillbaka innan frågan kom men när den väl var där kände jag ingen som helst tvekan. Självklart vill jag finnas där för henne även på hennes bröloppsdag. Hon är min vän och jag hennes.

Först senare förstod jag att anledningen till att jag inte skulle se inbjudan var att det där stod tryckt att jag var tärna fast jag ännu inte var tillfrågad.

Annat ljus i en annan stad

Spenderade helgen hos en vän i en annan stad. Vi har varit vänner sen vi var mycket små och jag känner henne otroligt väl. Det som förvånade mig nu och som kanske blev extra tydligt för att vi inte träffas så ofta var hur otroligt osäker hon är. Hon har alltid varit en sån person som inte vill ta plats, inte vill synas och inte sticka ut. Alla typer av konflikter får henne att vilja gömma sig och försvinna. Så har det alltid varit. Det som var nytt nu var att hon verkade ovanligt osäker på sin egen förmåga. Vi skulle ta bilen ut till Louisianna och hon var mycket spänd inför körningen och upplevde det som en med henner egna ord "otrolig självförtroende-boost" att ha kört bilen de 3 milen till museumet. Hon som haft körkort i typ 12 år. Vet inte vad det är som får henne att känna sig så rädd. Hennes pojkvän är toppen och hon verkar trivas bra i Köpenhamn. Visst önskar hon nog att hon hade fler vänner där men inte heller det verkar hon ta tag i. Lite jävlar anamma är vad hon skulle behöva. Att våga stå på sig och lita på att hon kan. Något som vi andra inte tvekar en sekund på. Önskar bara att hon skulle våga sig ut ur sitt skal.

Trygghet

När din telefon inte ringer är det jag...

Hur ska jag tolka det? Jag vet hur det är menat men just nu känns det som att jag inte vill spela med i det spelet längre. Om jag är så viktig så stå för dina känslor och om inte, låt mig gå...

Till mig

Ska nog köpa en present till lilla mig idag. Sugen på ett nytt armband så det är nog snart dags att lämna den torra kontorsluften bakom mig för idag. Bäst att passa på medan solen fortfarande skiner.

Nästan sommar

Vilken otroligt härlig helg. Solsken i massor och värme som underlättar livet. Första grillningen för säsongen blev i lördags hemma hos en vän som efter en utsökt middag och några flaskor vin fick mig att berätta hemligheter jag inte alls ville berätta. Men jag ville inte ljuga och valde därför att slänga till henne en liten hemlighet om mig själv så att hon blev nöjd.

På söndagen var det återigen sol och eftersom det var dags att ta sig ett dopp så kändes det lite extra lyckat. Vi åkte ut till café båthuset i solna och badade. Solen värmde och det kändes riktigt behagligt att sitta på bryggan i bikini. En tävling om vems hud som var vinterblekats avgjordes och även om loppet var tajt så tror jag att E´s bleka ben tog hem priset i den kategorin. Nyansen var vit med dragning mot blå.

Efter doppet drog vi oss in mot stan och åt middag på uteserveringen till en av oändligt många greker i mina kvarter. Gott och härligt att få äta middag utomhus. En vän från Malmö hade kommit till stan för att jobbet vill ha henne i sthlm på måndagen så hon slöt upp till middagen och sen strosade vi upp till fåfängan och tillbaka. En skön kväll som avslutades med lite fnitter i sängen innan vi slumrade in.

Skönt

Blev just uppringd av den kvinna som försökte headhunta mig till en tjänst på ett konkurerande bolag. Jag blev inte erbjuden att gå vidare i processen och det känns i grund och botten rätt skönt. Visst skulle det kunna vara ett läge att gå vidare i karriären och göra något nytt men det kändes inte helt rätt. För många saker var fel för att det skulle kännas helt kul. Jag vet inte hur situationen här kommer att se ut om ett år men om jag väljer att gå vidare kan jag göra det i min takt och för att det kommer upp något som känns mer lockande. Den aktuella tjänsten på det här bolaget kändes inte så. Hade jag gått dit hade det varit för att "man borde" snarare än för att jag ville och det är fel anledning. Nu kan jag släppa tanken och slippa vela. Det känns som en fredagsbonus.

Seriefigur

Kommer just tillbaka från ett möte som behandlar säkerhetsfrågor. Trots flera tidigare möten med samma personer är jag chockad. Att vissa människor finns på riktigt, att de är kababla att faktiskt sätta ena foten framför den andra och gå och ännu värre, att de arbetar sig upp till en rätt hög position i ett företag, när de inte ens har en basförståelse i hur verkligheten ser ut. Mannen som jag syftar på kan inte ses som annat än en seriefigur men han verkar ta sig själv på allvar. Det är nästan det mest skrämmande.

Kom tillbaka

Jag önskar våren välkommen tillbaka, iskylan i påskhelgen föll mig inte i smaken. Nu längtar jag efter den utlovade värmeböljan till helgen. Och det verkar faktiskt gå åt rätt håll, även om vindarna fortfarande är grymt kalla.

Helena

Känns lite fattigt att sitta och skriva om oväsentligheter när någons liv rasar runt omkring henne. Lägger tankarna på dig idag!

Hong Kong

Nu är biljetterna inte bara bokade utan också betalda. 5 oktober bär det av till Shanghai och sen vidare till Hong Kong. Känns väldigt bra. Och snart är det dags att gå ut till solen och vara påskledig.

Så som jag känner idag

Skulle vilja skriva ett brev som förklarade hur jag känner för dig men det finns inga ord som någonsin kan mätas med det som är du. Inga ord har tillräckligt starka färger, skarpa kanter och mjuka hörn. Med dig känner jag mig levande och stark, med dig har jag en förmåga att släppa allt annat och vara i nuet. Visst har jag den förmågan ibland annars också men med dig blir den tydlig och klar. Nästan möjlig att ta på. Samtidigt får du mig att leva i en värld som inte finns. Ett parallellt liv i en parallell verklighet.

Kan vara dags att kliva utanför konstverket och se om vi kan klara att vända på luckorna utan att behöva hitta spegelrutan.

Idag

Dagen idag känns som en lätt dag, en ljusblå, sprallig, jeans och sneakers-dag.

Är det dags för konfrotation?

Jag vill inte det. Det känns jobbigt att behöva konfrontera. Önskar att det inte ska behövas. Kanske jag kan hitta en väg att stoppa det i tid. Så att jag aldrig behöver nå den där punkten när det går över gränsen och blir en jobbig grej för båda två. Eller är det ok att bara blunda? Se det som komplimanger utan underton. Ingenting har ju hänt. Hur signalerar man på ett tydligt men diskret sätt att det inte heller finns som alternativ?

Söndag kväll

På vägen hem från Kungsholmen igår strosade jag mot en otroligt läcker himmel. Månen var nästan hel och lös stor och stark. Runtomkring den bildades ett ljusare skikt mot den mörkblå himlen och någon hade strött ut klara stjärnor på lagom avstånd från varann. Delade himlen på avstånd med någon jag tycker om. Han där han var och jag på väg hem genom den vackra stockholmsnatten. Mobiltelefonen fick vara vår länk.

Fredag

Solen strålar från en blå himmel och det är fredag. Efter jobbet är det presentshopping och sen hem och packa stora väskan för en helg på kungsholmen.

Rättvisa

Igår var en bra dag. Jobbade för rättvisemärkt i större delen av dagen och klämde in ett par viktiga möten på jobbet innan boxingen. Därefter bar det av för att träffa storebror i stan. Inte ofta nuförtiden som vi två har tid så där på tumanhand. Kändes bra att få prata om sånt som rör oss och inte så mycket runt hans, i och för sig fantastiskt underbara, son. Efter att ha lyckats med alla uppdrag vi hade inför födelsedagarna i helgen tog vi en fika och i vanlig ordning var klockan nio innan jag satte nyckeln i låset på min dörr. Men jag är nöjd. Det var en bra dag.

Sthlm Berlin

En god middag med en föredetta kollega på en mysig italienare följdes upp av två GT på sthlm berlin bar. Jag gillar verkligen den baren, liten, mysig och opretentiös. Synd bara att någon bestämde sig för att gå hem med min halsduk.

utstrålning?

Utstrålar jag någonting som får äldre män att falla som käglor och sen inbilla sig att det är en bra idé att stöta på mig? Någonting är det i alla fall för nu har det hänt igen. En man på min arbetsplats har börjat hinta om att dagen alltid blir bättre såfort jag finns i närheten och påståenden i den riktningen. Jag vill inte behöva vara otrevlig men det är heller inte bekvämt att ha det så här.

måndag igen

Efter en härlig helg är det måndag igen.

Tjejgänget hade i lördags ordnat en heldag med långpromenad runt sjön på Hellasgården, pick-nick, bastu med utomhusbad, kurs i smyckestillverkning och middag på grodan. Superlyckat i vanlig ordning.

På söndagen njöt jag och en vän av de första riktigt värmande solstrålarna på länge. Under promenaden längs årstaviken avhandlade vi relationsnojor, män i allmänhet och förhållanden i synnerhet. När kvällen började närma sig var det dags att vända hem för att fixa middag till systrarna. Våfflorna var såklart ett givet kort på våffeldagen och allt. Det ända trista med gårdagen var att man tappade en timme, det känns lika trist varje gång.

Inte så grått som det verkar

Ute är det grått, mjölkigt grått som gör att man inte ser så långt men inne skiner solen. För dagen idag fick en bra start. En extra timme i sängen där vi tog oss tid att bara fokusera på varann, njuta av varann och vara ett. Den energin jag får av att fördjupa mig i de ögonen gör att idag kan vad som helst hända. Jag har i alla fall ett stort leende på läpparna.

Pass

Var hos polisen och skulle göra ett nytt pass. Tydligen är det inte ett speciellt kul jobb att sitta i passexpeditionen för tanten som jobbade där verkade sur som ättika. När jag skulle fotas fick jag en stark åthutning, - man ska inte le på kortet, se inte så glad ut! Nu får vi ta en ny bild.

Eftersom det inte finns någon konkurrens inom marknaden så kan de också vara hur oflexibla som helst. Detta tar sig bland annat uttryck i att man tvingas åka dit två gånger. En för att göra passet och en för att hämta ut det. Det får inte skickas ens som rekomenderat brev att hämtas ut på posten. För att göra hela processen ännu mer spännande kan man inte göra ett pass innanför tullarna utan måste glatt sätta sig på tåg och åka till sollentuna, sundbyberg, haninge eller flemingsberg.

Vår

Nu är himlen så där fantastiskt vacker som den kan bli på lyckosamma dagar när solen sänker sig över vår vackra huvudstad. Och det är vår. Idag är natten och dagen lika långa och sen blir det bara mer och mer sol.

Mer arg

Har precis kommit från ett boxing-pass och känner mig så där härligt trött i kroppen. Hade dock lite svårt att få till den där riktiga aggressiviteten i slagen idag. Oftast brukar jag ha någon här på jobbet som jag är lite irriterad på men idag hade både jag och min boxing-partner svårt att komma på någon.

Hemma igen

Ikväll får jag äntligen träffa G igen. Och de gulliga små barnen. Men framförallt henne. Ska bli så skönt att bara få sitta i soffan med en stor kopp the och prata om allt som har hänt när hon var borta. Och om allt som inte har hänt.

Sandlåda

Under hösten hade ledningsgruppen där jag jobbar en arbetskonferens för att utvecklas i ledningsgruppsarbetet och skaffa en bättre samarbetsförmåga. Idag har jag suttit hela eftermiddagen på ett seminarium utvärderat vad som hänt sen sist. Pajkastningen kom igång rätt snabbt och vissa tog varje tillfälle i akt att prata i egen sak istället för att se till uppdraget vi fått. Vi är satta i den här positionen för att på bästa sätt bidra till att företaget drivs framåt och på rätt sätt. För att inte bli alltför desilussionerad ägnade jag mig åt att se det patetiska i enskilda individers beteenden. Varför är det så vanligt att människor vägrar lämna sandlådan? Med lyfta blickar skulle vi kunna gå framåt, nå helt nya mål och dessutom ha mycket roligare på jobbet. Det är vad jag önskar mig.

Vitt vin och räkor

Med lilla A ikväll. Och massa mysigt tjejsnack. Kommer bli en perfekt fredagkväll.

Torsdagsfest

Så här dagen efter festen igår undrar jag om alla beslut som togs igår verkligen var särskilt kloka. Prioriteringarna blir annorlunda. Behovet av fysisk närhet blir större. Kanske inte behöver göras en stor grej av det. Man lever bara en gång och då ska man väl passa på att ta till vara på den tiden.

G

Längtar efter G, min söta snälla G är i Thailand med man och barn. Min G, hon som ser rakt igenom mig och aldrig är rädd för att säga vad hon tänker och känner. Som är i så nära kontakt med sina känslor som nästan ingen annan jag känner. Som känner mig utan och innan och är den enda som vet allt, som har varit med och som förstår. Som kan realtera till allt jag har upplevt och hur det format mig. Vill att hon ska komma hem och det gör hon snart. Efter sex veckor är det nu bara 4 dagar kvar.

Beroende

Gick på en pjäs igår kväll med en underbar vän som jag sett alldeles för lite av på sista tiden. Under en fika innan det började skulle vi snabbt uppdatera varann på vad som passerat i livet sen sist. Som vanligt fanns en del att berätta. På hennes dejting-front var det fullt upp men ingen hade lyckats passera testet med fortsatt pirr i magen. På min front, som vanligt, saknas viljan att träffa någon när jag i min närhet har en man som ger mig allt jag för tillfället behöver men inget av det som man bygger på i längden. Min kloka vän utryckte det så här (antagligen för att det är något hon väldigt väl förstår) ; Li, det är som att sluta röka, du måste bara göra det. I längden är det inte nyttigt för dig även om det ger dig den kick du vill ha just nu. Hon har säkert rätt, rökning har aldrig varit en last jag tagit till mig men kärlek är det. Med allt det innebär av mental och fysisk närhet. Abstinensen kommer att bli svår när jag väl tar steget.

Utmanad

Jag är inte så förtjust i kedjebrevsbeteenden men en utmaning är en utmaning...
Väljer dock att inte skicka den vidare.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa utmanarens blogg för mer information.

1. Jag är galen i skor och har fler än mina syskon och deras respektive tillsammans. Och då har jag ändå både en lillasyster och en svägerska som är kända för att vara bra på att shoppa.

2. Förra sommaren utmanade jag och en kompis varann att semestra en vecka i Sverige på samma sätt som när vi kunde göra för 10 år sen, d v s med en bil, varsin tusenlapp i fickan, inga plastkort och inga mobiltelefoner. Gick hur bra som helst men omgivningen blev rätt irriterade på att det inte gick att nå oss.

3. Jag blev mamma till en 16-åring när jag själv var 19 och har varit den garanterat yngsta mamman på föräldrarmöten.

4. Tycker vintern är fantastisk. Har förrådet fullt med pulkor för att vara beredd på pulkarace i vitabergsparken och badar i svenskt utomhusvatten minst en gång i varje månad.

5. Mitt fultal gick från 4 till 180 på 2 år.

6. Jag har vunnit en tävling i mest städat och ordingsamt, vilket nog kan vara svårt för många att tro. Men jag kan om jag vill, det är bara inte alltid högst på priolistan.

Nya skor

Det är så underbart vårigt därute. Ett sånt härligt ljus som gör allt piggare och gladare. Jag längtar efter ännu mer värme så mina nya vackra gröna skor kan få komma ut och klappra mot stadens trottoarer. Skorna vill promenera genom stan och stanna på en uteservering. Ett kallt glas vitt vin eller en glass i solen.

Och de nya skorna bäddar för inköp av härliga klargröna linnen och tröjor.

Shopping

Var i Malmö i helgen och festade med några kompisar sen tiden som utbytesstudent. Härligt som vanligt att se dem alla samlade.

Innan hemresan igår passade vi på att ta en repa på stan vilket resulterade i ett hål i plånboken men massa fina grejor. Blev kär i ett par skor och köpte tre. Som vanligt med andra ord. Men de var vackra.

Mamma

Jag var 19 år den dagen jag kom hem och hittade min mamma rödgråten och mentalt söndertrasad i hennes säng. Lillasyster hade just fyllt 16. Pappa hade försvunnit. På eget initiativ. Rent fysiskt fanns han kvar, om än inte hos oss, men den person vi trodde att vi kände hade plötsligt blivit en annan.

Mamma bröt ihop och blev helt okapabel att sköta någonting som hade med oss och privatlivet att göra. På jobbet höll hon ihop hjälpligt och för mig blev det en fristad den tid hon valde att försjunka i arbetet. Hon flyttade ut på landet och kvar i villan blev jag och syster. Hus, bil och barn i ett enda vingslag. Jag fick en massa stöd av min bror som efter ett tag flyttade hem från spanien för att vara nära sina systrar men den dagliga livet vilade rätt tungt på mig.

Så var jag alltså mamma. Till en tonåring. Hur gör man då? Lillasyster gjorde en hel del för att underlätta min börda genom att själv sätta upp de regler för pojkar hon tidigare hört våra föräldrar sätt upp för mig. Jag tvingades bli väldigt vuxen väldigt snabbt. På ett föräldrarmöte kom en annan mamma fram till mig och sa - och jag som alltid varit den yngsta mamman på alla föräldrarmöten, nu slipper jag det. Föräldrarmöten och utvecklingssamtal gick rätt bra, vi tog oss igenom det hela. Så mycket mer kanske man inte kan begära.

Allt som hände har skapat en relation mellan mig och syskonen som alltid kommer att vara starkare än någon annan relation, och det är jag otroligt glad för. Men såret efter allt jag tvingades axla när jag själv borde fått var oansvarig kommer alltid finnas kvar. Och mamma kommer alltid känna skuld.

Grått

Motivationen tryter och det känns som den grå dimman utanför fönstret har lagt sig över hela min arbetssituation och gör det svårt att få någonting vettigt gjort. Jag är verkligen inne i en arbetsmässig svacka. Tänk om man bara fick gå hem och krypa upp i soffan med en bra bok. Tog mig en extra timme i morse att motivera mig att lägga ifrån mig boken och äta frukost istället så jag kunde komma till jobbet i en något så när anständig tid.

Ålder

Fick idag ytterligare bekräftat att vissa på mitt jobb ser mig som väldigt ung. Träffade en kollega som uppmärksammade min nya frisyr med ett glatt: Du har klippt dig, vad fint, du ser mycket äldre ut. Komplimanger som du ser mycket äldre ut är ju inte speciellt vanliga när man lämnat tonåren bakom sig... Med råge...

Tvillingsjäl

Efter att ha suttit och pratat med en nära vän började vi nästan undra om inte min känsla av svårt att sova och frustration var någon typ av känning från hennes fruktansvärda natt. Hon lyckades kanske få en timmas sömn och då var ju mina fem rätt mycket. Vissa påstår ju att de som står varandra tillräckligt nära kan känna in den andras känsloliv och stämning även om man inte är på samma plats. Det skulle ju vara en bra förklaring till min känsla. Och trevligare än det förslag jag själv hade tidigare och inte kände mig särskilt bekväm med.

Frustrerad

Känner mig lite missnöjd. För mycket grubblerier försökte slåss om platsen i min hjärna när jag sov och jag vaknade med känslan av att jag inte nått fram med vad jag ville ha sagt igår. Frustration är en känsla jag verkligen ogillar och det innebär att jag måste ta tag i en del saker idag. Även om jag därmed riskerar att bli lite gnällig. Gnällig är inte bra med frustrerad är mycket jobbigare. Vill inte vakna med den känslan imorgon igen!

Trust your ideas to get high,
Trust your heart to fly.

Vår

Det är vår i luften. Jag känner mig glad bara av att titta ut.

I lördags var det månförmörkelse och förutsättningarna var fantastiska. Klar himmel och en vacker fullmåne. Det blev många utflykter under festen för att gå ut och titta upp mot den vackra himlen.

Härliga Fredag

Som innebär att det är två hela dagar utan jobb och än så länge utan att vara helt nedlusade av planer. Även om det är på god väg att ändras. I kväll är det en pjäs av Joyce Carol Oats på schemat. Ska bli mycket spännande. En borderline-produktion och de brukar ju vara bra.

I morgon verkar det bli fest hos exet. Många har problem med att jag tycker att det känns bra att umgås med ex men så länge det funkar för oss tycker jag inte att folk ska ha så mycket synpunkter. Har märkt att vissa har åsikten att det är ok att jag träffar dem sålänge jag inte har en ny pojkvän men att jag då måste bryta men det förstår jag inte alls. Det är ju helt olika typ av relationer. Mina ex känns fullt ut bara som kompisar. Och inget annat. Har aldrig riktigt förstått det som många refererar till som reprisernas paradis. Det, däremot, är inget för mig!

Ny månad, ny känsla

Egentligen kom känslan redan igår. Sista dagen i februari. Ett kort sms och så kände jag mig färdig. Blev lite smått irriterad men insåg sedan att det är jag som styr. Och alltså har jag också makten att ändra. Känslan kan beskrivas såhär:

Vem tror du att du är?
Vad får dig att tro att du kan bemöta mig sådär?
Kanske är det jag...

Hektiskt och härligt

Idag är en sån där dag när allt bara går i ett. Möte på möte, knappt tid för lunch och varenda sekund händer det något. Då inser jag att det är precis vad jag behöver. Jag tycker ju om när det är så här. Självklart vill jag inte att det ska vara så jämt men tillräckligt ofta för att jag hela tiden måste vara på mina tår. Nya situationer och nya människor. Högt tempo är det som får mig att må bra. Jag är en storstadsmänniska ut i fingertopparna. Inget kan få mig att känna så mycket negativ stress som när allt går ofrivilligt långsamt. Som när man i en liten stad hela tiden måste stanna och vänta in andra som tycker att det är deras självklara rätt att tvärstanna i en dörröppning eller på en trottoar så att ingen kan passera. Eller som nödvändigtvis måste gå så långsamt att klockorna stannar. Mer puls vill jag ha. Snabba steg och nya infallsvinklar. Livet leker!

Upprymd

Känner mig glad och upprymd. Vet inte riktigt varför men det spelar egentligen ingen roll för det är en skön känsla.

För lite tid

Man försöker hinna allt, få tid över för alla man vill träffa och allt man måste göra. Högarna på skrivbordet växer och högarna av dåligt samvete för allt jag inte hinner hänger med i tempot uppåt.

Rätt och fel

Det vi gör känns fel. För att vi lurar folk som betyder mycket för oss. Men lika mycket för att jag så tydligt tagit avstånd från detta i mitt tidigare liv. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen. Det var antagligen just det som gjorde att jag hamnade här. Det var så otänkbart att jag inte såg tecknen. Att jag skulle bli kär i dig och att det skulle leda till att jag blev något så förbjudet som den andra kvinnan.

Jag skyddar mig ofta med att de vi gör inte är samma sak. Jag skulle aldrig bete mig som hon. Skulle aldrig tränga mig på din familj och försöka förstöra det ni har. Du är alldeles för viktig för mig. Och de är alldeles för viktiga för dig. Utan dem skulle du inte vara den du är. Kanske skulle du inte heller vara den du är utan mig.

Det vi gör är kanske inte rätt men det vi har är rätt. Vi vinner båda på att finnas i varandras liv. Och de runt omkring oss kanske också vinner på att vi är lyckliga.

Om inte annat så har den här historien i alla fall gjort mig mindre fördömmande och öppnare för att se andra sidor av saken. Jag har insett att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara. Det finns en annan dimension som bara de som befinner sig mitt i situationen kan förstå. Jag förväntar mig varken förståelse eller förlåtelse. Det finns egentligen ingen bra ursäkt. Annat än att man bara lever en gång och om man inte verkligen lever då så kommer chansen aldrig tillbaka. Och mitt liv är mer levande p g a det vi har och det vi gör.

Mitt dåliga samvete handlar om att jag för några av mina närmsta bakom ljuset. Personer som litar på mig till 100%. Och jag vet inte hur länge argumentet att jag gör det för att skydda dem egentligen är hållbart. Men de skulle må mer dåligt än jag om tvingades avslöja sanningen.

Dubbla känslor

Utmattad i kroppen men pigg i huvudet. Saknar och undrar samtidigt som jag tror mig veta vad som är rätt. Velig och obeslutsam samtidigt som jag brukar se mig själv som beslutskraftig och verklighetsförankrad. Full av massa hemligheter, jag som brukar vara så ärlig och rak. Varför kan jag inte stå för det jag gör, det är ju uppenbarligen en del av den jag är? Varför trivs jag så bra i den här situationen när jag egentligen tycker att mitt beteende är fel. Och ditt också.

Närvaro

Igår kväll kändes det som att vi var långt ifrån men ändå nära. Mentalt var vi tillsammans även och det rent fysikt var 60 mils avstånd. Men jag kände din kropp under mina fingrar dina andetag i mitt öra. Allt det du inte sa var lika närvarande som allt det jag sa.

Vinter

Idag är det riktig vinter. Kallt och klart. Snö på marken och det biter i kinderna. Sådana dagar är sköna men snart kan det ändå få vara över. Börjar känna en längtan efter vår och sommar. Sol som verkligen värmer.

Kollegor

Läste en artikel igår om kärlek på arbetsplatsen. Där stod det att i snitt har vi svenskar sex med någon kollega vart sjunde år. Som chef var det vanligare än som anställd. Är det för att vi tänder på makt eller för att de som är chefer oftare är människor som är vana att ta för sig?

Semmelfest

Idag är det fettisdag vilket i många år har varit liktydigt med semmelfest hemma hos mig. En tapper liten skara kommer dit och äter så många nybakta semlor de bara förmår. Mysigt ska det bli.

Saknar dig

Nu ringde du just och berättade att du ligger på ett hotellrum. Jag borde vara där. Med dig. Med dig i mig.

Tillbaka

i verligheten efter ytterligare en fantastisk skidvecka. Lössnö till knäna i början av veckan som avrundades med massa härlig sol. Nu känns det faktiktisk helt ok att vara tillbaka på jobbet. Idag kommer det mesta av tiden gå åt till att rensa veckans skörd av mail. Inboxen blänker rött.

På jobbet

Har masat mig iväg till jobbet men känner mig svag i kroppen. Har antagligen fortfarande lite feber. Blir nog en dag i sängen imorgon gissar jag. Lite synd med tanke på att jag äntligen skulle få till den där lunchen m H. Har inte träffat honom sen han gick hem på pappaledighet och det känns lite tomt utan honom. Han är en bra vän, rolig, smart och med bra perspektiv på saker. Och dessutom en av de mest reko människorna jag vet.

Feber

Jag brukar ju inte ha feber. Är nästan aldrig sjuk. Och just nu när jag snart ska på semester vill jag ju inte va dålig. Men febern bara fortsätter uppåt.

Kråka

Min hals är sönderhostad och bröstet känns tungt. Rösten är hes och kroppen trött. Plötsligt från ingenstans betämde sig någonslags virus för att barrikardera sig i min kropp. Motivationen att jobba föll ännu längre ner. Jag ger den här slängen av förkylning till på torsdag. Allra längst till på fredag. På lördag är det dags för Chamonix och då vill jag inte ha några spår kvar.

Lunch

Åt en mysig lunch med härliga M. Hon är så djup och ändå lätttillgänglig. Datumet är satt för hennes bröllop och jag är så glad för hennes skull, det känns verkligen kul och jag tror att de kommer fortsätta vara lyckliga tillsammans. De har haft sina upp och nedgångar men är ett bra par. Känns så skönt att kunna vara glad för deras skull.

Har ett annat bröllop inplanerat den här sommaren som inte känns lika kul. De två är mer eller mindre på ständig kollisionskurs och beter sig inte schysst mot varann. Och det blir vi runt omkring som gång på gång får plocka upp spillrorna.

Älskarinna

I fredags fick en vän till mig ett erbjudande från en kompis kompis. Denna person, vi kan kalla honom O, hade kommit på att lösningen på hans problem var att skaffa en älskarinna. O är gift och har en son men är inte lycklig. Äktenskapet är inte vad det borde vara. De är inte ärliga mot varann, kan inte prata och har inte sex. Men för O är skilsmässa inte ett alternativ han ens vill tänka på. Mycket för att han vet hur mycket bråk det kommer bli och hur frun kommer göra allt för att sätta käppar i hjulet för honom både i hans jobb och hans relation med sonen.

För att minimera tiden de behöver tänka på relationen har de nu bestämt sig för att skaffa en hund. Många med relationer i nedförsbacke provar ju först hund och sen barn men i det här fallet blev det tvärtom.

När O i fredags kväll lite moloken berättade för mig att han gett han frågat min vän om hon kunde bli hans älskarinna så blev mitt svar det gick så där va? och han höll med. Bara O kan tycka att detta är något man tar upp och avtalar om innan man ens någonsin varit i närheten av en kyss.

Måndag

Utanför fönstret ligger stockholm inbäddat i en mjölkvit dimma som gör att man inte ser längre än 100 m. Det känns rätt passande för min sinnesstämning just nu. Inlindad i vitt ludd och med en känsla av att jag gärna skulle stannat under täcket en stund till. Och svårt att riktigt komma igång med jobbet.

Helgen har varit bestående av två komponenter. Fester och trötthet. Varvat m varann. Och toppat med lite saknad. I vanlig ordning.

Wecket Lakers

Ikväll är det hockey-match och det innebär för vissa av lakers trogna fans att de åker till mig på fest efteråt. Kvällens fest kommer inledas med att en liten skara på 5 äter middag och sedan ramlar hockey-gänget in. GT kommer drickas och stämningen kommer vara hög.

Så sjukt snygg himmel

Vill dela...

Sms

Jag har något att berätta, ring mig när du har tid att lyssna. Ett sånt sms kan tydligen få killar oroliga. Men telefonen ringde. Tydligen gjorde jag det inte lättare när jag efter en utläggning om mycket jobb och kalla händer svarade, du kan få värma dom på min mage.

Men du vet lika bra som jag att du måste träna dig på att inte oroa dig för saker som inte händer!

Och det var ju en kul och bra nyhet.

Servitör utan stil

Igår var jag och 5 andra tjejer ute på en spontanmiddag på krogen. Vi hamnade på en krog på st eriksgatan. Rätt mysig inredning, en trevlig kille i baren som hälsade välkomna och sedan till vår förvåning den absolut drygaste och otrevligaste servitören på länge. Han betedde sig riktigt illa och snäste av frågor som -Har ni något vegetariskt? med svaret Kan du inte läsa? Det beteendet är inte ok!

Med all rätt skämdes han senare under kvällen så mycket att han sällskapet på kaffe och plopp kombinerat med djupa ursäkter. Det blev trots allt en trevlig avslutning på en skojig tjejträff.

Inskolning

Lilla farmor ska börja på dagis, för gamlingar. Det blir lite som att skola in ett litet barn, lite lirkande och övervakning. Men jag tror att det blir bra. Alla behöver umgänge och stimulans. Klart hon känner sig lite ovan och osäker men det kommer lätta. Skönt att det finns såna ställen. Min farmors "fröken" ringde just mig och frågade hur jag upplevde att första dagen hade gått. Hon verkar bra.

Blogg

Ett par av mina kompisar fick häromdagen veta att jag hade en blogg. De blev lite stötta för att de inte fått adressen och ansåg sig ha en självklar rätt till allt jag har skrivit. Man kan ju undra om reaktionerna blivit desamma om jag sagt att jag skriver dagbok. Tror inte det. Det är ingen som förväntar sig att de bara ska få läsa i en sådan. Så varför måste de då läsa vad jag skriver här.

Visst, jag inser att det är en skillnad. Här bjuder jag in till läsande. Men kanske inte av deras ögon. Jag kanske inte skriver för att de ska veta precis hur jag kände. Om de vill veta är det bara att fråga. Jag ljuger inte för dem. Svarar ärligt på deras frågor. Men det har forumet kan väl få vara mitt. Att dela endast med dem som hittar mig här.

Härligt

Det är fredag, jag ska med en gammal barndomsvän på semester om bara två veckor. Det är så skönt att vara i en situation när man kan bestämma sig så här två veckor innan och så bara dra. Att det funkar. Jag har ett fantastiskt lätt liv ibland. Och jag njuter av det!

v 7

Ser ut som det trots allt kan bli en alpresa till redan nu i februari. Jag inser att vissa sura miner kommer att följa i kölvattnet osavsett hur jag nu gör. De som inte kan hänga på den här gången kommer tycka att jag sviker som åker utan dem. Men de har ju faktiskt valet att följa med.

Koh phangan

Igår åt jag middag med en kompis på en Thairestaurang i närheten. God mat som alltid och härligt att få en hel kväll att prata och uppdatera. Hon, en av de personer som jag tvekat på någonsin skulle skaffa barn, hade trots att hon hatade att vara gravid och hade en jättejobbig förlossning redan börjat fundera på nästa barn. Visserligen i termer som inte förrän om ett par år, men ändå. Hon är samma person men ändå inte.

En behaglig sak med henne är att hon inte dömmer. Hon lyssnar nyfiket och förstår. Förstår att det är jobbigt men också vad som känns bra. Hennes inställning är enkel. Känslor kan man inte styra.

Färdig

Just nu känns det som jag är färdig med dig. Eller i allafall som att jag kan tvinga mig själv att lägga dig bakom mig. Du är ett avslutat kapitel. I en bok som aldrig kommer att bli vad den kunde ha varit. Den verkade lovande när man läste de första sidorna. Ett par spännande vändningar och händelser som var oväntade och gav mersmak. Men någonstans på vägen blev handlingen tunn. Huvudpersonerna lät rädslor och självpåtagen uppfattning om omvärldens önskningar att styra deras agerande vilket ledde till att de inte alls kom till sin rätt. I det här läget är boken inte längre värd den titel som annars hade varit självklar; Hur svårt kan det va?

Lyx

Jag är väldigt tacksam för den lyx det innebär att varje dag kunna se ut över en så vacker stad som stockholm. Jag älskar hustaken och vyn över staden när den börjar vakna. Den mjuka snön på taken och dagens första solstrålar som lyser upp delar av snön och efterlämnar skuggor av skorstenar på resten lämnar också en värmande känsla i mitt bröst.

Vill ut i vintern. En långpromenad med en god vän och sedan en värmande soppa på någon lunchrestaurang. Det skulle sätta pricken över i på denna dag.

Pengar

Är inte särskilt viktigt för mig. Visst, det är lätt att tänka så när man har dem, och visst kan jag erkänna att det vore jobbigt att ständigt leva på marginalen men nu när jag inte har det så är pengar ändå inget som till särskild stor del präglar mina tankar. Idag har jag dock tvingats in i den banan av den årliga löneförhandlingen. Jag har idag en helt ok lön men ligger en betydlig del under de två som har samma funktion som jag. Detta har alltid motiverats med ålder och år i arbetslivet men det känns inte helt ok för mig. Lönen blir ett kvitto på att det man gör uppskattas och en lägre lön på mig än på det andra ger därmed en bild av att mitt jobb är mindre värt. Och det känns inte rätt. Alltså, i vanlig ordning, chefen får gå tillbaka och fundera ett varv till. Förhandlingen har strandat. Känns bra att inte ge med sig för lätt!

Isblå

En kall och vacker morgon. Jag blir verkligen glad av snö och sol. Isblå himmel och ett kallt ljus. Och så rycker det ur munnen på mannen som skottar taket mittemot. Precis som vintern ska vara.

Gränser

Satt och fikade men vännen E, hon var i en deppig stämning där hon förvillade sig att tro att hennes längtan efter bekräftelse och närhet var en saknad efter ex:et. Egentligen vet hon nog att en relation med honom alltid skulle sluta på samma sätt men hon vill nog tro att allting skulle vara bra, för att det vore så enkelt då. Och visst. Det vore säkert enkelt. Ett tag. Sen kommer smärtan över att inse att hon återigen lurat sig själv.

Hon undrade som flera andra har gjort varför jag inte känner mig som hon. Enda svaret blir väl som vanligt att jag trivs med mitt liv som det är. Jag får styra mig själv och omger mig med dem jag vill när jag vill. Men visst underlättas känslan av att jag har människor runtomkring mig som bekräftar mig. Kanske lurar jag mig själv när jag inbillar mig att det räcker. För självklart vill också jag ha mer, någongång. Men jag trivs nu och det är väl ändå det viktigaste?!

Hennes teori går ut på att jag har det så lätt för att jag inte har så starka gränser. Vilket jag väljer att tolka så här: Jag kan trivas med att ha folk nära och behöver inte markera avstånd, vilket gör att jag också får mer nära relationer och därmed mer bekräftelse.

Det bästa med dagen

har hittills varit den stund jag stal efter lunchen för att titta in i ögonen på Honom. Att bara stå i hallen och hålla om varann ger energi och glädje som räcker hela dagen men efterlämnar samtidigt en tomhet och saknad som gör resten av dagen lite svår. Livet är fullt av motsägelser, kanske är livet en motsägelse i sig själv. Det är ju bara ett litet kort tillfälle i den stora evigheten. Ett tillfälle som är för kort för att man inte ska fatta det.

Alperna

Inser återigen efter en vecka i alperna hur konstigt det är att välja att sitta inomhus hela dagarna på ett kontor. Det underbara i att åka sidor hela dagarna och sedan somna, trött i kroppen av fysisk aktivitet men utvilad i hjärnan från alla vardagsproblem hemma är svårt att förneka. Vill tillbaka till semestern. Det är ett så härligt tillstånd.

Är det så här

det är att vara olyckligt kär? Jag vet inte. Jag är kär. I en person som inte är min. Men jag blir ju lycklig när jag tänker på honom. Och jag är övertygad om att jag bidragit till lycka i hans liv. Men också till svårigheter och frustration. Precis som han i mitt. Kan man vara lyckligt och olyckligt kär i samma person på en gång?

Bara att prata med honom och känna hans ord i mig gör mig lycklig. Detta skapar en känsla av beroende. Jag blir hög av honom och vill ha fler kickar. Helst hela tiden.
Samtidigt som jag anar att en del av det som gör att det känns så bra är att vi slipper varandras sämre sidor. Vi får njuta av det bästa och det ger en mersmak som bara bygger mer sug efter drogen vi kallar kärlek.

Grå, rosa, grå

Är färgerna på himlen denna morgon. Med några lätta snöflingor på taken ger det en ganska behaglig vy av stockholm. Det känns mjukt på något sätt. Som om stan fortfarande ligger kvar under täcket och inte riktigt vill gå upp ännu.

Det skulle va du

Sitter och lyssnar på Thåström-låten som du skickade till mig en gång. Önskar att den inte stämde så fruktansvärt bra med hur jag känner. Faan, faan, faan. Det skulle vart du.

Hur kan du välja att inte vara hos mig? När vi båda vet att du vill. Jag vill. Det hade kunnat vara så bra. Och även om det inte blev så bra, så skulle vi veta, vi skulle ha provat. Vi skulle ha levt, ännu lite mer.

Glad

och lite pirrig i magen. I morse kändes det lite tungt att gå upp men när jag tänkte på att det bara är tre dar kvar tills jag åker kändes det lättare. Behöver en semester så väldigt mycket just nu.

Skönt

Det känns så bra att höra hur glad du blir när vi pratar. Att känna hur ditt humör blir så mycket bättre för varje minut. Precis som jag blir glad av dig. Av din röst. Av det du är. Att du är.

;-)

Såg just att de senaste inläggen tyder på att jag varit lite låg. Det är inte så jag känner mig utan tyder nog mer på att jag inte riktigt trivs framför en dator på ett kontor just nu. Men, som min söta lilla vän A just skrev i ett mail innehållande en färsk snörapport. Bara fyra dagar kvar...

Tomt

Idag känns det lite tomt. Pratade med en nära vän igår men det kändes inte riktigt som att vi nådde fram till varann. Kändes som att vi uppdaterade, framförde de vanliga klyschorna om att vi båda vet att vi borde lägga vissa män bakom oss men att det är svårt när man inte riktigt vill. Vi känner varandras liv och tankar men igår var det som om vi ändå inte nådde innanför varandras skal.

Mörkt igen

Och lite ensamt. Trots att det finns folk i flera av rummen runt omkring mig. Men du är ju inte här och idag känns det som du är så långt bort. Känns som du glider ifrån mig. När jag bara vill att du ska vara här. Samtidigt som jag vet att du också skulle vilja. Du kanske inte kan. Eller kanske inte tror att du kan. Även om du i mina ögon klarar allt. Kan allt.

Stress

Känner mig stressad. Ingen bra känsla att inleda veckan med men det känns i allafall lugnande att veta att på lördag morgon kommer alla dessa känslor blåsa bort oavsett de vill eller inte. Vinddraget när planet lyfter är absolut, inga arbetsuppgifter kan stå emot den vinden och när jag landar i Frankrike är det för att ha en vecka av total glädje, spontanitet och njutning. Längtar.

Trettondagsafton

Solen glittrar helt fantastiskt över hustaken på söder och det känns rätt ok att vara på jobbet trots att det egentligen är en ledig dag. Och jag hoppas att det inte behöver bli så många timmar idag. Och sen hoppas jag att du ringer. För jag saknar.

Magkänsla

Utvilad och laddad är jag åter på jobbet. Även om det känns som att jag lägger väl mycket tid här just nu kändes det roligt att gå hit imorse. Jag är pigg och redo för en ny dag. Och dessutom har jag en sån där lite pirrig känsla i magen som om något riktigt kul kommer hända idag. Hoppas att magen har rätt.

Månen

Nu är den sådär fantastisk igen, mot en svart himmel lyser den stark och klar. När du ringer och ber mig titta på månen önskar jag igen att vi kunde, ja vad då? Bara vara, stå i mörkret med armarna om varann och se, finnas och närvara i stunden. För när jag är i din famn finns inget annat runt omkring oss.

Lite trött

De alldeles för få timmarna sömn inatt börjar nu ta ut sin rätt. Klockan två-koman är här men uret visar endast kvart i ett. Tur för mig att jag begåvats med egenskapen att nästan alltid kunna sova närsomhelst och varsomhelst. Ikväll blir det hemmakväll och jag gissar att John Blund kommer på besök tidigare än vanligt.

Sjuka drömmar

Drömde inatt att en kompis försökte ha ihjäl mig. Hur märkligt är inte det. I den här drömmen var jag hemma hos honom och hittade två lik efter personer han redan dödat. Av naturliga skäl tyckte han att det var lika bra att även döda mig. Det var en märklig känsla när han lyckades sticka mig med en spruta som totalförlamade mig på en sekund. Jag minns att det kändes konstigt men samtidigt självklart.

Kanske är det fullmånen som gör konstiga saker med min fantasi. Hur som helst var det en otroligt vacker sådan som lös upp himlen när jag skulle till jobbet tidigt imorse.

Svart

Nu är det verkligen svart ute, så svart att man nästan inte ser husen. Och ändå är jag mitt i stan. Måste vara en mellantid då folk inte ännu hunnit hem för att tända upp och göra husen vackra.

Jag längtar efter att månen ska komma fram till min sida av huset. Den månen som lös imorse var en av de största och vackraste på länge. En sån måne som får mig att längta. En sån måne som man vill dela. I brist på annat delade jag den med en kollega som blev nästan lika förtrollad som jag.

Summering

Nyårsfesten blev en hit. Vi dansade hela natten och avrundade strax efter kl 6. Ingen hade gått före kvart över fyra vilket är ett tecken på att festen var i full gång och alla hade kul. Vid flera tillfällen hördes kommentaren, sova kan vi göra 2008!

En blick i backspegeln för 2006 visar ett år jag är väldigt glad för. Jag har haft så mycket kul, träffat människor som har varit annorlunda och spännande och människor som har berört mitt hjärta. Jag har skrattat, pratat, längtat, saknat, älskat och njutit. Och framförallt upplevt närvarande i stunden. Hoppas 2007 har lika mycket spännande att erbjuda.