Servitör utan stil

Igår var jag och 5 andra tjejer ute på en spontanmiddag på krogen. Vi hamnade på en krog på st eriksgatan. Rätt mysig inredning, en trevlig kille i baren som hälsade välkomna och sedan till vår förvåning den absolut drygaste och otrevligaste servitören på länge. Han betedde sig riktigt illa och snäste av frågor som -Har ni något vegetariskt? med svaret Kan du inte läsa? Det beteendet är inte ok!

Med all rätt skämdes han senare under kvällen så mycket att han sällskapet på kaffe och plopp kombinerat med djupa ursäkter. Det blev trots allt en trevlig avslutning på en skojig tjejträff.

Inskolning

Lilla farmor ska börja på dagis, för gamlingar. Det blir lite som att skola in ett litet barn, lite lirkande och övervakning. Men jag tror att det blir bra. Alla behöver umgänge och stimulans. Klart hon känner sig lite ovan och osäker men det kommer lätta. Skönt att det finns såna ställen. Min farmors "fröken" ringde just mig och frågade hur jag upplevde att första dagen hade gått. Hon verkar bra.

Blogg

Ett par av mina kompisar fick häromdagen veta att jag hade en blogg. De blev lite stötta för att de inte fått adressen och ansåg sig ha en självklar rätt till allt jag har skrivit. Man kan ju undra om reaktionerna blivit desamma om jag sagt att jag skriver dagbok. Tror inte det. Det är ingen som förväntar sig att de bara ska få läsa i en sådan. Så varför måste de då läsa vad jag skriver här.

Visst, jag inser att det är en skillnad. Här bjuder jag in till läsande. Men kanske inte av deras ögon. Jag kanske inte skriver för att de ska veta precis hur jag kände. Om de vill veta är det bara att fråga. Jag ljuger inte för dem. Svarar ärligt på deras frågor. Men det har forumet kan väl få vara mitt. Att dela endast med dem som hittar mig här.

Härligt

Det är fredag, jag ska med en gammal barndomsvän på semester om bara två veckor. Det är så skönt att vara i en situation när man kan bestämma sig så här två veckor innan och så bara dra. Att det funkar. Jag har ett fantastiskt lätt liv ibland. Och jag njuter av det!

v 7

Ser ut som det trots allt kan bli en alpresa till redan nu i februari. Jag inser att vissa sura miner kommer att följa i kölvattnet osavsett hur jag nu gör. De som inte kan hänga på den här gången kommer tycka att jag sviker som åker utan dem. Men de har ju faktiskt valet att följa med.

Koh phangan

Igår åt jag middag med en kompis på en Thairestaurang i närheten. God mat som alltid och härligt att få en hel kväll att prata och uppdatera. Hon, en av de personer som jag tvekat på någonsin skulle skaffa barn, hade trots att hon hatade att vara gravid och hade en jättejobbig förlossning redan börjat fundera på nästa barn. Visserligen i termer som inte förrän om ett par år, men ändå. Hon är samma person men ändå inte.

En behaglig sak med henne är att hon inte dömmer. Hon lyssnar nyfiket och förstår. Förstår att det är jobbigt men också vad som känns bra. Hennes inställning är enkel. Känslor kan man inte styra.

Färdig

Just nu känns det som jag är färdig med dig. Eller i allafall som att jag kan tvinga mig själv att lägga dig bakom mig. Du är ett avslutat kapitel. I en bok som aldrig kommer att bli vad den kunde ha varit. Den verkade lovande när man läste de första sidorna. Ett par spännande vändningar och händelser som var oväntade och gav mersmak. Men någonstans på vägen blev handlingen tunn. Huvudpersonerna lät rädslor och självpåtagen uppfattning om omvärldens önskningar att styra deras agerande vilket ledde till att de inte alls kom till sin rätt. I det här läget är boken inte längre värd den titel som annars hade varit självklar; Hur svårt kan det va?

Lyx

Jag är väldigt tacksam för den lyx det innebär att varje dag kunna se ut över en så vacker stad som stockholm. Jag älskar hustaken och vyn över staden när den börjar vakna. Den mjuka snön på taken och dagens första solstrålar som lyser upp delar av snön och efterlämnar skuggor av skorstenar på resten lämnar också en värmande känsla i mitt bröst.

Vill ut i vintern. En långpromenad med en god vän och sedan en värmande soppa på någon lunchrestaurang. Det skulle sätta pricken över i på denna dag.

Pengar

Är inte särskilt viktigt för mig. Visst, det är lätt att tänka så när man har dem, och visst kan jag erkänna att det vore jobbigt att ständigt leva på marginalen men nu när jag inte har det så är pengar ändå inget som till särskild stor del präglar mina tankar. Idag har jag dock tvingats in i den banan av den årliga löneförhandlingen. Jag har idag en helt ok lön men ligger en betydlig del under de två som har samma funktion som jag. Detta har alltid motiverats med ålder och år i arbetslivet men det känns inte helt ok för mig. Lönen blir ett kvitto på att det man gör uppskattas och en lägre lön på mig än på det andra ger därmed en bild av att mitt jobb är mindre värt. Och det känns inte rätt. Alltså, i vanlig ordning, chefen får gå tillbaka och fundera ett varv till. Förhandlingen har strandat. Känns bra att inte ge med sig för lätt!

Isblå

En kall och vacker morgon. Jag blir verkligen glad av snö och sol. Isblå himmel och ett kallt ljus. Och så rycker det ur munnen på mannen som skottar taket mittemot. Precis som vintern ska vara.

Gränser

Satt och fikade men vännen E, hon var i en deppig stämning där hon förvillade sig att tro att hennes längtan efter bekräftelse och närhet var en saknad efter ex:et. Egentligen vet hon nog att en relation med honom alltid skulle sluta på samma sätt men hon vill nog tro att allting skulle vara bra, för att det vore så enkelt då. Och visst. Det vore säkert enkelt. Ett tag. Sen kommer smärtan över att inse att hon återigen lurat sig själv.

Hon undrade som flera andra har gjort varför jag inte känner mig som hon. Enda svaret blir väl som vanligt att jag trivs med mitt liv som det är. Jag får styra mig själv och omger mig med dem jag vill när jag vill. Men visst underlättas känslan av att jag har människor runtomkring mig som bekräftar mig. Kanske lurar jag mig själv när jag inbillar mig att det räcker. För självklart vill också jag ha mer, någongång. Men jag trivs nu och det är väl ändå det viktigaste?!

Hennes teori går ut på att jag har det så lätt för att jag inte har så starka gränser. Vilket jag väljer att tolka så här: Jag kan trivas med att ha folk nära och behöver inte markera avstånd, vilket gör att jag också får mer nära relationer och därmed mer bekräftelse.

Det bästa med dagen

har hittills varit den stund jag stal efter lunchen för att titta in i ögonen på Honom. Att bara stå i hallen och hålla om varann ger energi och glädje som räcker hela dagen men efterlämnar samtidigt en tomhet och saknad som gör resten av dagen lite svår. Livet är fullt av motsägelser, kanske är livet en motsägelse i sig själv. Det är ju bara ett litet kort tillfälle i den stora evigheten. Ett tillfälle som är för kort för att man inte ska fatta det.

Alperna

Inser återigen efter en vecka i alperna hur konstigt det är att välja att sitta inomhus hela dagarna på ett kontor. Det underbara i att åka sidor hela dagarna och sedan somna, trött i kroppen av fysisk aktivitet men utvilad i hjärnan från alla vardagsproblem hemma är svårt att förneka. Vill tillbaka till semestern. Det är ett så härligt tillstånd.

Är det så här

det är att vara olyckligt kär? Jag vet inte. Jag är kär. I en person som inte är min. Men jag blir ju lycklig när jag tänker på honom. Och jag är övertygad om att jag bidragit till lycka i hans liv. Men också till svårigheter och frustration. Precis som han i mitt. Kan man vara lyckligt och olyckligt kär i samma person på en gång?

Bara att prata med honom och känna hans ord i mig gör mig lycklig. Detta skapar en känsla av beroende. Jag blir hög av honom och vill ha fler kickar. Helst hela tiden.
Samtidigt som jag anar att en del av det som gör att det känns så bra är att vi slipper varandras sämre sidor. Vi får njuta av det bästa och det ger en mersmak som bara bygger mer sug efter drogen vi kallar kärlek.

Grå, rosa, grå

Är färgerna på himlen denna morgon. Med några lätta snöflingor på taken ger det en ganska behaglig vy av stockholm. Det känns mjukt på något sätt. Som om stan fortfarande ligger kvar under täcket och inte riktigt vill gå upp ännu.

Det skulle va du

Sitter och lyssnar på Thåström-låten som du skickade till mig en gång. Önskar att den inte stämde så fruktansvärt bra med hur jag känner. Faan, faan, faan. Det skulle vart du.

Hur kan du välja att inte vara hos mig? När vi båda vet att du vill. Jag vill. Det hade kunnat vara så bra. Och även om det inte blev så bra, så skulle vi veta, vi skulle ha provat. Vi skulle ha levt, ännu lite mer.

Glad

och lite pirrig i magen. I morse kändes det lite tungt att gå upp men när jag tänkte på att det bara är tre dar kvar tills jag åker kändes det lättare. Behöver en semester så väldigt mycket just nu.

Skönt

Det känns så bra att höra hur glad du blir när vi pratar. Att känna hur ditt humör blir så mycket bättre för varje minut. Precis som jag blir glad av dig. Av din röst. Av det du är. Att du är.

;-)

Såg just att de senaste inläggen tyder på att jag varit lite låg. Det är inte så jag känner mig utan tyder nog mer på att jag inte riktigt trivs framför en dator på ett kontor just nu. Men, som min söta lilla vän A just skrev i ett mail innehållande en färsk snörapport. Bara fyra dagar kvar...

Tomt

Idag känns det lite tomt. Pratade med en nära vän igår men det kändes inte riktigt som att vi nådde fram till varann. Kändes som att vi uppdaterade, framförde de vanliga klyschorna om att vi båda vet att vi borde lägga vissa män bakom oss men att det är svårt när man inte riktigt vill. Vi känner varandras liv och tankar men igår var det som om vi ändå inte nådde innanför varandras skal.

Mörkt igen

Och lite ensamt. Trots att det finns folk i flera av rummen runt omkring mig. Men du är ju inte här och idag känns det som du är så långt bort. Känns som du glider ifrån mig. När jag bara vill att du ska vara här. Samtidigt som jag vet att du också skulle vilja. Du kanske inte kan. Eller kanske inte tror att du kan. Även om du i mina ögon klarar allt. Kan allt.

Stress

Känner mig stressad. Ingen bra känsla att inleda veckan med men det känns i allafall lugnande att veta att på lördag morgon kommer alla dessa känslor blåsa bort oavsett de vill eller inte. Vinddraget när planet lyfter är absolut, inga arbetsuppgifter kan stå emot den vinden och när jag landar i Frankrike är det för att ha en vecka av total glädje, spontanitet och njutning. Längtar.

Trettondagsafton

Solen glittrar helt fantastiskt över hustaken på söder och det känns rätt ok att vara på jobbet trots att det egentligen är en ledig dag. Och jag hoppas att det inte behöver bli så många timmar idag. Och sen hoppas jag att du ringer. För jag saknar.

Magkänsla

Utvilad och laddad är jag åter på jobbet. Även om det känns som att jag lägger väl mycket tid här just nu kändes det roligt att gå hit imorse. Jag är pigg och redo för en ny dag. Och dessutom har jag en sån där lite pirrig känsla i magen som om något riktigt kul kommer hända idag. Hoppas att magen har rätt.

Månen

Nu är den sådär fantastisk igen, mot en svart himmel lyser den stark och klar. När du ringer och ber mig titta på månen önskar jag igen att vi kunde, ja vad då? Bara vara, stå i mörkret med armarna om varann och se, finnas och närvara i stunden. För när jag är i din famn finns inget annat runt omkring oss.

Lite trött

De alldeles för få timmarna sömn inatt börjar nu ta ut sin rätt. Klockan två-koman är här men uret visar endast kvart i ett. Tur för mig att jag begåvats med egenskapen att nästan alltid kunna sova närsomhelst och varsomhelst. Ikväll blir det hemmakväll och jag gissar att John Blund kommer på besök tidigare än vanligt.

Sjuka drömmar

Drömde inatt att en kompis försökte ha ihjäl mig. Hur märkligt är inte det. I den här drömmen var jag hemma hos honom och hittade två lik efter personer han redan dödat. Av naturliga skäl tyckte han att det var lika bra att även döda mig. Det var en märklig känsla när han lyckades sticka mig med en spruta som totalförlamade mig på en sekund. Jag minns att det kändes konstigt men samtidigt självklart.

Kanske är det fullmånen som gör konstiga saker med min fantasi. Hur som helst var det en otroligt vacker sådan som lös upp himlen när jag skulle till jobbet tidigt imorse.

Svart

Nu är det verkligen svart ute, så svart att man nästan inte ser husen. Och ändå är jag mitt i stan. Måste vara en mellantid då folk inte ännu hunnit hem för att tända upp och göra husen vackra.

Jag längtar efter att månen ska komma fram till min sida av huset. Den månen som lös imorse var en av de största och vackraste på länge. En sån måne som får mig att längta. En sån måne som man vill dela. I brist på annat delade jag den med en kollega som blev nästan lika förtrollad som jag.

Summering

Nyårsfesten blev en hit. Vi dansade hela natten och avrundade strax efter kl 6. Ingen hade gått före kvart över fyra vilket är ett tecken på att festen var i full gång och alla hade kul. Vid flera tillfällen hördes kommentaren, sova kan vi göra 2008!

En blick i backspegeln för 2006 visar ett år jag är väldigt glad för. Jag har haft så mycket kul, träffat människor som har varit annorlunda och spännande och människor som har berört mitt hjärta. Jag har skrattat, pratat, längtat, saknat, älskat och njutit. Och framförallt upplevt närvarande i stunden. Hoppas 2007 har lika mycket spännande att erbjuda.