Om en pojke

Det finns en pojke i min närhet som mer än andra vill vara där.
Det finns en pojke i min närhet som tror att han blivit kär.
Det finns en pojke i min närhet som riskerar att bli sårad.

Och flickan som trivs i hans sällskap men inte tror på en framtid borde kanske vara lite försiktig. För flickan vill inte vara den som sårar.

Safari

En fantastisk solnedgång i ryggen. 8 vackra, orädda lejon som jagar. Ett avstånd på endast 4 m.

Då känner man att man lever...

En fantastisk resa

Tillbaka från Afrika med en packning fylld av erfarenheter, upplevelser och insikter. Visst förstod jag redan innan att vissa dagar skulle bli tunga men det jag ändå har med mig mest av är de positiva. Människor som utifrån förutsättningar som i Sverige skulle generera varaktig depression och brist på engagemang under ursäkten "livet är orättvist mot mig" klarar att ta sig över ytan och lite till. Och med leenden på läpparna. Självklart är det inte leenden hela tiden men de kämpar och når framgång. Ingenting stärker en människa så mycket som medvetenheten om att de förbättrat sin situation genom sitt eget arbete. Individuellt och i grupp. Dessutom kändes det bra att se hur våra insatser gör skillnad. Jag tror helhjärtat på idén att genom stöttning och utbildning hjälpa dem att komma på fötter. Att utbilda sig i praktiska frågor tillsammans ger en samhörighet som underlättar för att gå vidare till känsligare frågor som könsfördelning, familjeplanering och hiv/aids.


Det jag bär med mig starkast är viljan att göra mer. Jag är så lyckligt lottad i mitt eget liv och är glad att jag fått den här chansen.

Afrika

Imorgon bitti bär det av till Afrika, närmare bestämt Uganda. Jag ser fram emot äventyret med spänning och förväntan. Kommer förhoppningsvis leda till en hel massa nya erfarenheter och perspektiv. Och innan jag vet ordet av kommer jag vara hemma på kontoret igen. Med massa nytt i bagaget.

Rassel

Det tjocka i halsen är borta men har ersatts av att rösten inte vill spela med. Jag låter som en kråka och har jag varit tyst för länge går det knappt att prata alls. Lösningen är alltså att snattra hela tiden. Vilket inte är så lätt om man samtidigt ska få något jobb gjort.

Tjock i halsen idag

Gårdagen resulterade i en AW som blev en helkväll som blev pojke följer med hem och håller om hela natten.

Äntligen

Huvudet hade precis sjunkit ner i kudden och bakom ögonlocken var jag på väg in i drömmarnas rike då telefonen ringde. Det efterlängade samtalet som sa att nu är det dags. Jag drog snabbt på mig lite kläder och tassade hem till min bror för att han och hans fru skulle kunna åka till BB. Tydligen är det trångt på förlossningsavdelningarna i Stockholm just nu men efter viss väntan fick de ok på att komma in. Jag kröp ner i deras säng och gjorde ett nytt försök att träffa John Blund. Inga problem denna gång heller och jag vaknade till ordentligt först när jag hörde ljuden av min älskade Hugo. Han kom uppkrypande i sängen och konstaterade, jag blev lite förvånad när du var här. Vi firade att han blivit storebror med att äta fruktyoghurt till frukost.

Och visst skär det lite i hjärtat att behöva lämna lilla älsklingen på dagis när han så gärna bara ville vara ledig och leka m mig tills mamma och pappa kommer hem med lillebror.

Svullen i halsen

Men jag kan inte bli sjuk nu. Så det är bara för förkylningen eller vad det nu är att vända i dörren för här är den inte välkommen!

Tiden räcker inte till

En snabb titt i kalendern ställer mig inför faktumet att jag inte har en obokad helg förrän i september. Stressen känns i kroppen även om det betyder att jag har jättemycket kul att se fram emot. Jag vill ju bara vara också. Och jag vill hinna boka in över helgen-besök hos vänner som inte bor i stockholm. Och så på toppen av detta alla möhippor som "måste" klämmas in i schemat. Jag vill ju tycka att det är roligt att planera & genomföra dessa möhippor men just nu känns det mer som ett stressmoment. Ingen borde gifta sig på sommaren när det är så mycket med allt det andra.

Och så kommer det där stygnet av dåligt samvete för att jag tycker såna här saker är problem...
Det är nog tur att jag åker till Afrika om mindre än en vecka och får lite perspektiv på mina patetiska orosmoment.

Efter solen kommer regnet

Så märkligt att himlen över en natt kan gå från den mest blå och molnfria som kan tänkas till ogenomträngligt grå med regn som bara strömmar ner. Men lite passande. Eftersom det är måndag igen.

Veckan i backspegeln

Så var det fredag igen. Känns som om det gått en evighet sen förra helgen men på ett positivt sätt. Det har hänt så mycket och att tiden liksom stannat upp lite. Valborg blev en extra helg med allt man kan begära av en sån dag. Massa eld, bra feststämning och lite pussas. Och den där mysiga upplevelsen att sitta mitt i stan, med vattnet kluckande mot kajkanten några meter bort, en vacker eld att titta in i och en man bakom ryggen som tycker det är fantastiskt bara att få vara en värmande famn och nosa mig i nacken.

Vad den här helgen har att erbjuda vet jag ännu rätt lite om. Ikväll blir det fest och med ett gäng som brukar vara kul och imorgon ska jag mysa lite med syskonen.

Väntan

Sitter och väntar på det där samtalet som säger att nu är det dags. Att jag ska komma till Kungsholmen så fort jag kan och ta hand om prinsen medan min bror och svägerska åker till BB för att det nya underverket ska få se dagens ljus. Önskar att bebisen bara bestämde sig för att krypa ut... Nu...

Så svårt att hålla sig ifrån

När jag har din röst är det så svårt, bara för att det är så himla lätt. Att prata med dig är så enkelt och självklart vilket gör det svårt att förklara varför det inte ska ske. För när vi inte hörs blir det enklare att inbilla sig att jag gått vidare. Visst saknar jag och längtar ibland men jag kan också finna nöje i andra. Även om det inte är samma sak. De tar sig inte tillnärmelsevis lika djupt. Det utrymmet är nog fortfarande och för ett bra tag framöver vikt endast för dig.