Sandlåda

Under hösten hade ledningsgruppen där jag jobbar en arbetskonferens för att utvecklas i ledningsgruppsarbetet och skaffa en bättre samarbetsförmåga. Idag har jag suttit hela eftermiddagen på ett seminarium utvärderat vad som hänt sen sist. Pajkastningen kom igång rätt snabbt och vissa tog varje tillfälle i akt att prata i egen sak istället för att se till uppdraget vi fått. Vi är satta i den här positionen för att på bästa sätt bidra till att företaget drivs framåt och på rätt sätt. För att inte bli alltför desilussionerad ägnade jag mig åt att se det patetiska i enskilda individers beteenden. Varför är det så vanligt att människor vägrar lämna sandlådan? Med lyfta blickar skulle vi kunna gå framåt, nå helt nya mål och dessutom ha mycket roligare på jobbet. Det är vad jag önskar mig.