Rätt och fel

Det vi gör känns fel. För att vi lurar folk som betyder mycket för oss. Men lika mycket för att jag så tydligt tagit avstånd från detta i mitt tidigare liv. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen. Det var antagligen just det som gjorde att jag hamnade här. Det var så otänkbart att jag inte såg tecknen. Att jag skulle bli kär i dig och att det skulle leda till att jag blev något så förbjudet som den andra kvinnan.

Jag skyddar mig ofta med att de vi gör inte är samma sak. Jag skulle aldrig bete mig som hon. Skulle aldrig tränga mig på din familj och försöka förstöra det ni har. Du är alldeles för viktig för mig. Och de är alldeles för viktiga för dig. Utan dem skulle du inte vara den du är. Kanske skulle du inte heller vara den du är utan mig.

Det vi gör är kanske inte rätt men det vi har är rätt. Vi vinner båda på att finnas i varandras liv. Och de runt omkring oss kanske också vinner på att vi är lyckliga.

Om inte annat så har den här historien i alla fall gjort mig mindre fördömmande och öppnare för att se andra sidor av saken. Jag har insett att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara. Det finns en annan dimension som bara de som befinner sig mitt i situationen kan förstå. Jag förväntar mig varken förståelse eller förlåtelse. Det finns egentligen ingen bra ursäkt. Annat än att man bara lever en gång och om man inte verkligen lever då så kommer chansen aldrig tillbaka. Och mitt liv är mer levande p g a det vi har och det vi gör.

Mitt dåliga samvete handlar om att jag för några av mina närmsta bakom ljuset. Personer som litar på mig till 100%. Och jag vet inte hur länge argumentet att jag gör det för att skydda dem egentligen är hållbart. Men de skulle må mer dåligt än jag om tvingades avslöja sanningen.