Hemma

Det var mörkt ute och vinden ven runt huset. Fönstren skakade till med jämna mellanrum och det regnet smattrade mot fönsterblecken. Kunde inte annat än att njuta av litenheten inför vädrets krafter och värmen o tryggheten inomhus. En skön känsla.

Curling

Ibland tror jag att det är tur att jag inte har barn. Jag skulle nog kunna vara en utpräglad curling-förälder. En vän påpekade idag när vi pratade att det var dags för mig att släppa lillasyster och sluta curla. Jag har nog egentligen inte tänkt riktigt på i hur stor utsträckning jag gör det. Visst är jag medveten om att jag skämmer bort henne men hon är ju min lilla baby. När jag väl börjat tänka tanken inser jag att det inte bara är hon som "drabbats" av mina curling-fasoner. Jag curlar för i stort sett alla runt omkring mig. Mamma, pappa, mina syskon, min chef och många av mina vänner. De är så vana att jag finns där och roddar och fixar så att de ibland (i vissa lägen) helt saknar initiativförmåga. De kan slarva och låta bli jobbiga grejer för jag kommer finnas där för att påminna, hjälpa till, styra upp och släta över. Nu när jag insett detta måste jag bara jobba på att förändra mig. Det kanske inte är så lätt alla gånger men det ska nog gå.

Vara

Jag vill vara ledig vara ute vara nära vara ensam vara hemma vara en bit härifrån.

Tärna

"Jag tycker nog inte att Li ska se våra inbjudningar innan de skickas ut, det kan ju bli en överraskning." sa han. Det var inget jag funderade särskilt mycket på just då. Jag tänkte bara att vill de ha det så kan jag titta på något annat så länge. Den blivande bruden var snart klar med valet av kuvert och hon och jag försvann vidare utan brudgummen. Vi gjorde en mini-barrunda och provade några olika ställens utbud av rosévin. Efter en stunds fnittrande och skvallrande tittar bruden allvarligt på mig och säger: "det är något jag vill fråga dig och jag är lite nervös..." Och så kom den, frågan jag flera gånger haft på känn att den var på väg men som jag inte riktigt velat höra eftersom jag inte vetat hur jag ska svara. Hon vill att jag ska vara hennes tärna därför att jag är hennes närmsta vän här i stockholm och den hon känner kan ge henne det lugn och stöd hon behöver. Den hon kan lita mest på. Självklart är jag glad att hon ser mig så men någonstans kan jag ändå inte komma ifrån att jag tror att hon gör ett av sitt livs stora misstag när hon gifter sig med just den mannen. Men hon har valt att ha mig vid sin sida trots att hon vet precis var jag står i förhållande till brudgummen. Och jag är ju där för henne och inte för honom så jag har beslutat mig för att säga ja. Jag hade funderat en hel del fram och tillbaka innan frågan kom men när den väl var där kände jag ingen som helst tvekan. Självklart vill jag finnas där för henne även på hennes bröloppsdag. Hon är min vän och jag hennes.

Först senare förstod jag att anledningen till att jag inte skulle se inbjudan var att det där stod tryckt att jag var tärna fast jag ännu inte var tillfrågad.

Annat ljus i en annan stad

Spenderade helgen hos en vän i en annan stad. Vi har varit vänner sen vi var mycket små och jag känner henne otroligt väl. Det som förvånade mig nu och som kanske blev extra tydligt för att vi inte träffas så ofta var hur otroligt osäker hon är. Hon har alltid varit en sån person som inte vill ta plats, inte vill synas och inte sticka ut. Alla typer av konflikter får henne att vilja gömma sig och försvinna. Så har det alltid varit. Det som var nytt nu var att hon verkade ovanligt osäker på sin egen förmåga. Vi skulle ta bilen ut till Louisianna och hon var mycket spänd inför körningen och upplevde det som en med henner egna ord "otrolig självförtroende-boost" att ha kört bilen de 3 milen till museumet. Hon som haft körkort i typ 12 år. Vet inte vad det är som får henne att känna sig så rädd. Hennes pojkvän är toppen och hon verkar trivas bra i Köpenhamn. Visst önskar hon nog att hon hade fler vänner där men inte heller det verkar hon ta tag i. Lite jävlar anamma är vad hon skulle behöva. Att våga stå på sig och lita på att hon kan. Något som vi andra inte tvekar en sekund på. Önskar bara att hon skulle våga sig ut ur sitt skal.

Trygghet

När din telefon inte ringer är det jag...

Hur ska jag tolka det? Jag vet hur det är menat men just nu känns det som att jag inte vill spela med i det spelet längre. Om jag är så viktig så stå för dina känslor och om inte, låt mig gå...

Till mig

Ska nog köpa en present till lilla mig idag. Sugen på ett nytt armband så det är nog snart dags att lämna den torra kontorsluften bakom mig för idag. Bäst att passa på medan solen fortfarande skiner.

Nästan sommar

Vilken otroligt härlig helg. Solsken i massor och värme som underlättar livet. Första grillningen för säsongen blev i lördags hemma hos en vän som efter en utsökt middag och några flaskor vin fick mig att berätta hemligheter jag inte alls ville berätta. Men jag ville inte ljuga och valde därför att slänga till henne en liten hemlighet om mig själv så att hon blev nöjd.

På söndagen var det återigen sol och eftersom det var dags att ta sig ett dopp så kändes det lite extra lyckat. Vi åkte ut till café båthuset i solna och badade. Solen värmde och det kändes riktigt behagligt att sitta på bryggan i bikini. En tävling om vems hud som var vinterblekats avgjordes och även om loppet var tajt så tror jag att E´s bleka ben tog hem priset i den kategorin. Nyansen var vit med dragning mot blå.

Efter doppet drog vi oss in mot stan och åt middag på uteserveringen till en av oändligt många greker i mina kvarter. Gott och härligt att få äta middag utomhus. En vän från Malmö hade kommit till stan för att jobbet vill ha henne i sthlm på måndagen så hon slöt upp till middagen och sen strosade vi upp till fåfängan och tillbaka. En skön kväll som avslutades med lite fnitter i sängen innan vi slumrade in.

Skönt

Blev just uppringd av den kvinna som försökte headhunta mig till en tjänst på ett konkurerande bolag. Jag blev inte erbjuden att gå vidare i processen och det känns i grund och botten rätt skönt. Visst skulle det kunna vara ett läge att gå vidare i karriären och göra något nytt men det kändes inte helt rätt. För många saker var fel för att det skulle kännas helt kul. Jag vet inte hur situationen här kommer att se ut om ett år men om jag väljer att gå vidare kan jag göra det i min takt och för att det kommer upp något som känns mer lockande. Den aktuella tjänsten på det här bolaget kändes inte så. Hade jag gått dit hade det varit för att "man borde" snarare än för att jag ville och det är fel anledning. Nu kan jag släppa tanken och slippa vela. Det känns som en fredagsbonus.

Seriefigur

Kommer just tillbaka från ett möte som behandlar säkerhetsfrågor. Trots flera tidigare möten med samma personer är jag chockad. Att vissa människor finns på riktigt, att de är kababla att faktiskt sätta ena foten framför den andra och gå och ännu värre, att de arbetar sig upp till en rätt hög position i ett företag, när de inte ens har en basförståelse i hur verkligheten ser ut. Mannen som jag syftar på kan inte ses som annat än en seriefigur men han verkar ta sig själv på allvar. Det är nästan det mest skrämmande.

Kom tillbaka

Jag önskar våren välkommen tillbaka, iskylan i påskhelgen föll mig inte i smaken. Nu längtar jag efter den utlovade värmeböljan till helgen. Och det verkar faktiskt gå åt rätt håll, även om vindarna fortfarande är grymt kalla.

Helena

Känns lite fattigt att sitta och skriva om oväsentligheter när någons liv rasar runt omkring henne. Lägger tankarna på dig idag!

Hong Kong

Nu är biljetterna inte bara bokade utan också betalda. 5 oktober bär det av till Shanghai och sen vidare till Hong Kong. Känns väldigt bra. Och snart är det dags att gå ut till solen och vara påskledig.

Så som jag känner idag

Skulle vilja skriva ett brev som förklarade hur jag känner för dig men det finns inga ord som någonsin kan mätas med det som är du. Inga ord har tillräckligt starka färger, skarpa kanter och mjuka hörn. Med dig känner jag mig levande och stark, med dig har jag en förmåga att släppa allt annat och vara i nuet. Visst har jag den förmågan ibland annars också men med dig blir den tydlig och klar. Nästan möjlig att ta på. Samtidigt får du mig att leva i en värld som inte finns. Ett parallellt liv i en parallell verklighet.

Kan vara dags att kliva utanför konstverket och se om vi kan klara att vända på luckorna utan att behöva hitta spegelrutan.

Idag

Dagen idag känns som en lätt dag, en ljusblå, sprallig, jeans och sneakers-dag.

Är det dags för konfrotation?

Jag vill inte det. Det känns jobbigt att behöva konfrontera. Önskar att det inte ska behövas. Kanske jag kan hitta en väg att stoppa det i tid. Så att jag aldrig behöver nå den där punkten när det går över gränsen och blir en jobbig grej för båda två. Eller är det ok att bara blunda? Se det som komplimanger utan underton. Ingenting har ju hänt. Hur signalerar man på ett tydligt men diskret sätt att det inte heller finns som alternativ?

Söndag kväll

På vägen hem från Kungsholmen igår strosade jag mot en otroligt läcker himmel. Månen var nästan hel och lös stor och stark. Runtomkring den bildades ett ljusare skikt mot den mörkblå himlen och någon hade strött ut klara stjärnor på lagom avstånd från varann. Delade himlen på avstånd med någon jag tycker om. Han där han var och jag på väg hem genom den vackra stockholmsnatten. Mobiltelefonen fick vara vår länk.