Nu är det verkligen svart ute, så svart att man nästan inte ser husen. Och ändå är jag mitt i stan. Måste vara en mellantid då folk inte ännu hunnit hem för att tända upp och göra husen vackra.
Jag längtar efter att månen ska komma fram till min sida av huset. Den månen som lös imorse var en av de största och vackraste på länge. En sån måne som får mig att längta. En sån måne som man vill dela. I brist på annat delade jag den med en kollega som blev nästan lika förtrollad som jag.
No comments:
Post a Comment