In Memoriam

En älskad människa har blivit ängel. Det var så hon ville ha det. Men hon saknas mig.

Hon var varm, fin och god. Hon var inte fördömande, fördomsfull och krävande. Hon var nyfiken, ifrågasättande och glad. Hon gav av sig själv, sin kärlek och sina tankar. Hon fanns för den frågande och hjälpsökande. Hon försvarade den som dömdes på grund av fördomar för religioner eller etnicitet. Hon tog strid för att minska inskränktheten i andras tankar.

Hon var en levande historiebok. Ett fredsbarn, född på den första dagen av fred efter första världkriget. Hon har levt i huvudstaden i hela sitt liv. Vandrat på Stockholms gator och analyserat tidernas fenomen. Det fanns inget ämne som var för känsligt eller för svårt för att diskuteras.

Jag beundrade henne för hennes godhet, hennes närvaro i nuet, hennes vilja att utvecklas och förstå. Jag gläds åt att jag hade förmånen att lära känna henne och växa upp med en sådan person som en vuxen förebild. Jag tackar henne för allt hon gett mig och allt jag kommer ha kvar för evigt.

Jag hoppas att hon förstod hur mycket honbetydde för mig och för andra i hennes närhet. Och också för människor som bara paserade i hennes liv.

Tack för allt älskade lilla farmor.

Inflyttad

Mannen som under hösten funnits i mitt hjärta har gradvis också flyttat in i mitt hem. Vårt hem. Vi rensar, packar, slänger och skänker bort. Snart börjar projektet köpa och bygga för att få plats med alla de saker vi bestämt oss för att behålla. Och det känns så enkelt. Vi tycker så lika och i grunden vet vi att vi skulle klara oss utan alltihopa bara vi fick göra det tillsammans. Ibland är kärleken bara oproblematisk och rätt. Nu fattas bara att den sista lilla pusselbiten kunde falla på plats och mannen kunde jobba här i stan.

Stress

Det är den tiden på året när allt klumpar ihop sig jobbmässigt på ett inte så önskvärt sätt. När man hellre skulle vara upptagen av julpyntande, shoppa presenter till dem man älskar och sitta uppkrupen i soffan med tända ljus.

Min älskade stad

Idag är en sån dag då Stockholm visar sig från sin vackra sida. Himlen är ännu inte helt klar men genom molnen bryter solen fram och smeker hustaken för att väcka staden och dess innevånare. Hur mycket jag än älskar att resa och se nya saker är en sak fullständigt klar: Jag skulle inte vilja bo någon annan stans i världen.

Fick ett mail

Hej frugorna,
Hoppas era dagar tillbaka i kalla Sverige har varit bra.
Här känns det allt lite tomt utan er... (Så mycket utrymme i min lgh med... ;-))
Tänkte i alla fall bara kolla läget och säga att det var så kul att ha er här.
Stor kram
Ullis

svar:
På vissa sätt var det skönt att komma hem som det nästan alltid är när man varit borta ett tag. Det som inte var skönt var att det i Stockholm är KALLT och att jobbet ligger i högvis och väntar på att bli åtgärdat. Och dessutom saknar jag såklart semesterkänslan. Vår resa var så härlig så bara att tänka på den gör iallafall att jag har ett leende på läpparna. Ska försöka hålla kvar i det och inte dras ner i jobb-stressen på en gång.

Det var jättekul att se hur du har det, jag förstår att du trivs och vi kommer såklart gärna tillbaka!

stor kram till dig med

Kina

Imorgon bär det av. Börjar pirra lite härligt i magen, så där så man känner sig uppspelt och redo för äventyr.

Ytligt och meningslöst i det stora perspektivet

Plötsligt ställdes jag inför ett val och blev tveksam. Jag har historiskt alltid varit en Nokia men tvingades för 2 år sen att lära känna och skapa en relation till SonyEricsson. Har sen många år företagsmobil och har inte kunnat välja min mobila följeslagare men nu har företaget bestämt sig för att de anställda är mogna för ett eget val. Då kommer frågan, är jag det?

Min SonyEricsson har trots allt varit en bra vän och har bidragit till mycket positivt. Är det kanske enklare att stanna med det man nu kan och som känns naturligt eller ska man återgå till det man från början tyckte var så mycket mer självklart.