In Memoriam

En älskad människa har blivit ängel. Det var så hon ville ha det. Men hon saknas mig.

Hon var varm, fin och god. Hon var inte fördömande, fördomsfull och krävande. Hon var nyfiken, ifrågasättande och glad. Hon gav av sig själv, sin kärlek och sina tankar. Hon fanns för den frågande och hjälpsökande. Hon försvarade den som dömdes på grund av fördomar för religioner eller etnicitet. Hon tog strid för att minska inskränktheten i andras tankar.

Hon var en levande historiebok. Ett fredsbarn, född på den första dagen av fred efter första världkriget. Hon har levt i huvudstaden i hela sitt liv. Vandrat på Stockholms gator och analyserat tidernas fenomen. Det fanns inget ämne som var för känsligt eller för svårt för att diskuteras.

Jag beundrade henne för hennes godhet, hennes närvaro i nuet, hennes vilja att utvecklas och förstå. Jag gläds åt att jag hade förmånen att lära känna henne och växa upp med en sådan person som en vuxen förebild. Jag tackar henne för allt hon gett mig och allt jag kommer ha kvar för evigt.

Jag hoppas att hon förstod hur mycket honbetydde för mig och för andra i hennes närhet. Och också för människor som bara paserade i hennes liv.

Tack för allt älskade lilla farmor.

Inflyttad

Mannen som under hösten funnits i mitt hjärta har gradvis också flyttat in i mitt hem. Vårt hem. Vi rensar, packar, slänger och skänker bort. Snart börjar projektet köpa och bygga för att få plats med alla de saker vi bestämt oss för att behålla. Och det känns så enkelt. Vi tycker så lika och i grunden vet vi att vi skulle klara oss utan alltihopa bara vi fick göra det tillsammans. Ibland är kärleken bara oproblematisk och rätt. Nu fattas bara att den sista lilla pusselbiten kunde falla på plats och mannen kunde jobba här i stan.