Curling

Ibland tror jag att det är tur att jag inte har barn. Jag skulle nog kunna vara en utpräglad curling-förälder. En vän påpekade idag när vi pratade att det var dags för mig att släppa lillasyster och sluta curla. Jag har nog egentligen inte tänkt riktigt på i hur stor utsträckning jag gör det. Visst är jag medveten om att jag skämmer bort henne men hon är ju min lilla baby. När jag väl börjat tänka tanken inser jag att det inte bara är hon som "drabbats" av mina curling-fasoner. Jag curlar för i stort sett alla runt omkring mig. Mamma, pappa, mina syskon, min chef och många av mina vänner. De är så vana att jag finns där och roddar och fixar så att de ibland (i vissa lägen) helt saknar initiativförmåga. De kan slarva och låta bli jobbiga grejer för jag kommer finnas där för att påminna, hjälpa till, styra upp och släta över. Nu när jag insett detta måste jag bara jobba på att förändra mig. Det kanske inte är så lätt alla gånger men det ska nog gå.