"Jag tycker nog inte att Li ska se våra inbjudningar innan de skickas ut, det kan ju bli en överraskning." sa han. Det var inget jag funderade särskilt mycket på just då. Jag tänkte bara att vill de ha det så kan jag titta på något annat så länge. Den blivande bruden var snart klar med valet av kuvert och hon och jag försvann vidare utan brudgummen. Vi gjorde en mini-barrunda och provade några olika ställens utbud av rosévin. Efter en stunds fnittrande och skvallrande tittar bruden allvarligt på mig och säger: "det är något jag vill fråga dig och jag är lite nervös..." Och så kom den, frågan jag flera gånger haft på känn att den var på väg men som jag inte riktigt velat höra eftersom jag inte vetat hur jag ska svara. Hon vill att jag ska vara hennes tärna därför att jag är hennes närmsta vän här i stockholm och den hon känner kan ge henne det lugn och stöd hon behöver. Den hon kan lita mest på. Självklart är jag glad att hon ser mig så men någonstans kan jag ändå inte komma ifrån att jag tror att hon gör ett av sitt livs stora misstag när hon gifter sig med just den mannen. Men hon har valt att ha mig vid sin sida trots att hon vet precis var jag står i förhållande till brudgummen. Och jag är ju där för henne och inte för honom så jag har beslutat mig för att säga ja. Jag hade funderat en hel del fram och tillbaka innan frågan kom men när den väl var där kände jag ingen som helst tvekan. Självklart vill jag finnas där för henne även på hennes bröloppsdag. Hon är min vän och jag hennes.
Först senare förstod jag att anledningen till att jag inte skulle se inbjudan var att det där stod tryckt att jag var tärna fast jag ännu inte var tillfrågad.
No comments:
Post a Comment