Pengar

Är inte särskilt viktigt för mig. Visst, det är lätt att tänka så när man har dem, och visst kan jag erkänna att det vore jobbigt att ständigt leva på marginalen men nu när jag inte har det så är pengar ändå inget som till särskild stor del präglar mina tankar. Idag har jag dock tvingats in i den banan av den årliga löneförhandlingen. Jag har idag en helt ok lön men ligger en betydlig del under de två som har samma funktion som jag. Detta har alltid motiverats med ålder och år i arbetslivet men det känns inte helt ok för mig. Lönen blir ett kvitto på att det man gör uppskattas och en lägre lön på mig än på det andra ger därmed en bild av att mitt jobb är mindre värt. Och det känns inte rätt. Alltså, i vanlig ordning, chefen får gå tillbaka och fundera ett varv till. Förhandlingen har strandat. Känns bra att inte ge med sig för lätt!