Beroende

Gick på en pjäs igår kväll med en underbar vän som jag sett alldeles för lite av på sista tiden. Under en fika innan det började skulle vi snabbt uppdatera varann på vad som passerat i livet sen sist. Som vanligt fanns en del att berätta. På hennes dejting-front var det fullt upp men ingen hade lyckats passera testet med fortsatt pirr i magen. På min front, som vanligt, saknas viljan att träffa någon när jag i min närhet har en man som ger mig allt jag för tillfället behöver men inget av det som man bygger på i längden. Min kloka vän utryckte det så här (antagligen för att det är något hon väldigt väl förstår) ; Li, det är som att sluta röka, du måste bara göra det. I längden är det inte nyttigt för dig även om det ger dig den kick du vill ha just nu. Hon har säkert rätt, rökning har aldrig varit en last jag tagit till mig men kärlek är det. Med allt det innebär av mental och fysisk närhet. Abstinensen kommer att bli svår när jag väl tar steget.