Sommarlov

Idag går jag på semester och har 5 sköna veckor av ledighet att se fram emot. Det är nästan som sommarlovet när man var yngre. Så många veckor ledigt i sträck vet jag inte när jag hade senast. Ska bli härligt!

Pojkar

Om lilla pojken.
Känner en dragning som jag inte gillar. Finns egentligen inget att hämta. Inte i det långa loppet.
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om mörka pojken.
Känner inte den där dragningen. En trevlig person med sunda värderingar. Men var är gnistan?
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om f d pojken.
Så tryggt och stabilt när man vet var man har varann. Men jag vet också att jag inte vill.
Men så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Oavsett.

Om mannen.
Så starka känslor. Så många rätt. Så många fel. Så beredd att blunda och kasta mig ut.
Och så skönt att ha någon som bara vill vara min. Som vill finnas där jag är. Alltid. Men uppenbarligen inte oavsett.

Midsommarnattshångel

Hade kanske inte tänkt att jag skulle hångla men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Hela dagen var riktigt lyckad, sill-lunch, lekar, dans kring snabbt hopsnickrad midsommarstång, ett dopp i havet, grill-middag, dansa och festa, och så bada bastu. Den vedeldade bastun nere på bryggan toppnoterade på 102 grader och det gjorde att havets 15 grader lockade mer än en gång. Det blev rätt många timmar vid bryggan och det var ungefär i det stadiet festen skiktades. De roligaste badade och de andra somnade. När vi till slut kände oss färdiga med bastun gick vi upp till altan för att grilla vickning och titta på solnedgången. Satt och pratade och njöt av lugnet. Strax efter att klockan passerat sex kändes det som att det var dags att bryta upp och säga godnatt. Men då vände det plötsligt, det som var tänkt som en snabb god natt-kram blev en puss som blev en kyss och sen fler.

En bra avslutning på en lyckad fest.

30årsfest/30årskris

Min söta lilla A fyller 30 idag och i lördags var det dags att fira henne. Överraskade henne på hemmaplan med jordgubbar och champange innan vi strosade ner till restaurangen hon hyrt för kvällen.

Festen var lyckad, många nya ansikten och många favoriter man inte hinner se tillräckligt av. Hade turen att få en nära väns blivande man till bordet och det var toppen. Framför allt med hänsyn till att de gifter sig i september och vi inte hunnit lära känna varann tidigare. Men nu känns det klockrent.

Något som slog mig under kvällen var hur många som har svårt att acceptera att singel kan vara ett självvalt tillstånd. Jag vill inte behöva försvara mitt val. När jag ser mig omkring är det inte svårt att se att jag är lyckligare än många av mina vänner. Jag står på egna ben och är glad och nöjd med mitt liv. Varför är det så obekvämt för folk att jag vill fortsätta leva så? Är jag inte lika mycket värd utan en man vid min sida?

Guldstjärna till mig

Idag gjorde jag det. Jag sa ifrån, sa att nu får det räcka. Jag vill inte veta av några nattliga sms. Vår relation är strikt arbetsrelaterad och så ska det förbli.

Resultatet blev att han skämdes lite lagom och bad om ursäkt. Förhoppningsvis blir resultatet också att han inte gör några nya försök.

Det var lite jobbigt att ta samtalet men det känns sååå bra att jag gjorde det.

Anonym för en dag

Jag har varit blond hela mitt liv och nu är jag plötsligt mörk, som mörk choklad ungefär. Känns kul och spännande. Många känner inte ens igen mig. Det är en fantastisk känsla att gå runt på jobbet och se människor som känner mig men som plötsligt inte ser mig. Och det ger en otrolig frihet. Eftersom de inte ser att det är jag vid första anblicken kan jag hälsa på och prata med bara dem jag vill, de andra kommer inte tycka jag är otrevlig eftersom de inte fattat att det är jag!