Min söta lilla A fyller 30 idag och i lördags var det dags att fira henne. Överraskade henne på hemmaplan med jordgubbar och champange innan vi strosade ner till restaurangen hon hyrt för kvällen.
Festen var lyckad, många nya ansikten och många favoriter man inte hinner se tillräckligt av. Hade turen att få en nära väns blivande man till bordet och det var toppen. Framför allt med hänsyn till att de gifter sig i september och vi inte hunnit lära känna varann tidigare. Men nu känns det klockrent.
Något som slog mig under kvällen var hur många som har svårt att acceptera att singel kan vara ett självvalt tillstånd. Jag vill inte behöva försvara mitt val. När jag ser mig omkring är det inte svårt att se att jag är lyckligare än många av mina vänner. Jag står på egna ben och är glad och nöjd med mitt liv. Varför är det så obekvämt för folk att jag vill fortsätta leva så? Är jag inte lika mycket värd utan en man vid min sida?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jo, helt klart. Jag är också 30 och singel och av någon anledning verkar alla andra vara väldigt oroliga för mitt "tillstånd". Själv är jag nöjd. Vill jag ha en man är det förmodligen inga svårigheter att hitta någong. Jag vill dock inte nöja mig med vem som helst. Ingen panik.
Och du ska vara nöjd. Att vara singel har massa fördelar och jag ångrar inte en dag av den tiden. Har nu hittat mannen i mitt liv och är lycklig över vad vi har. Mitt huvudsakliga budskap är att varje "tillstånd" har potential att göra en lycklig, och man måste själv få välja var man vill vara. Omgivningen ska hålla sina åsikter och rädslor för sig själva.
Post a Comment